2014-07-23
12:00:00
Reflexioner
Igår hämtade jag min cykel. Det visade sig att jag cyklat med
sprucket däck till Falkenberg. Nytt däck och jag kände direkt
den stora skillnaden. Jag cyklade upp för Kallebäcksmotet och
det mötte inte så stora problem men så kom en sista stigning
upp mot golfbanan där jag bara kunde ta mig upp på den lätt-
aste växeln. Det tog emot rejält. Jag tänkte då på cyklisterna
i Tour de France. Den 13:e etappen är en bergsetapp. Man kör-
de den i lördags. Loppet avgjordes där. Flera stigningar är upp-
för svarta pister. Det går i princip rätt uppför. På detta vis cyk-
lar man i timmar och i hög fart. Det är obegripligt. Inte mindre
obegripligt är att loppets ledare Nibali mot slutet när mjölksyran
skriker i musklerna gör en sista utbrytning och höjer farten. Ing-
en klarade det rycket. Han vann etappen och säkert också hela
Touren på det. Porte som låg 2:a inför etappen tappade 8 minuter
på 15 kiloeters cykling. När proppen går så är det kört.
Jag tog mig till baksidan Delsjön och kastade mig i vattnet. Så
underbart skönt. Få saker är bättre att uppleva i livet. Så denna
dag inträffade det som jag väntat på i 50 år. Jag har en sträcka
på cirka 800 meter som jag brukar simma. Halva sträckan klarar
jag att crawla. Så denna dag satt bara tekniken. Jag crawlade
hela vägen och utan större ansträngning. Det bara satt. Jag för-
står inte hur det kan komma sig men är lika glad för det.
Efter besök hos Björks med god mat och vin cyklade jag hem i
sommarnatten med The lamb lies down on Broadway av Genesis.
Det är emotionell musik för mig. Vissa stycken är det vackraste
jag hört. med Carpet Crawlers som det vackraste.
Kommentera inlägget här:
