2014-07-08
00:15:29
Värk
Igår skulle jag och min son ta upp en plåtbåt ur sjön
och det visade sig vara ett större arbete än tänkt. Det
var inte lätt att få i den men då var det nerför. Nu var
det alltså uppför och en liten avsats som hindrade att
man bara drog upp den. Inte i min vildaste fantasi ha-
de jag kunnat tänka mig att det skulle vara så tungt
och så svårt. Min son är rejäl och stark och jag har
lite styrka i kroppen likväl, men båten var tung och
i solid plåt. Vi baxade och lyfte. Vi trampade ner oss
i lera men det var närmast omöjligt att rubba båten.
Min ära stod på spel. Om jag inte fick upp den skulle
storyn spridas av min far om hur jag släpade i båten
men inte tog upp den. Han har svagt minne, men inte
för dylika små berättelser.
Vi baxade och la stockar under och till slut hände det
något, men lika snabbt släcktes hoppet. Det såg inte
ut att gå.
i ett sista desperat försök välte vi den och då kom vi öv-
er den lilla avsatsen och sedan gick det att dra. Vi lyck-
ades. Genomsvett och stel kom jag upp till huset och
frågade morsan hur i helvete de fick upp båten om höst-
arna. Hon berättade då att grannen brukade komma och
dra upp den med traktor.
Kommentera inlägget här:
