2014-06-10
17:12:42
Den omedvetna eutanasin
En god vän har under senare tid kämpat med näbbar och
klor för att hans far inte skulle medicineras med neurolep-
tika och bensodiazepiner, allt för att han ville få kontakt på
slutet. Han kämpade och låg i och efter närmast handgrip-
lig kamp fick han rätt. Hans far vaknade till istället för att
bara tyna bort.
Nu visar det sig att många fler delar denna erfarenhet.
Så vad händer inom svensk långvård?
Skall vi inte kunna välja hur vi vill dö?
Vem kan ta ett beslut om det om man blir totalt bedövad
av Haldol(hur kan man ge det till en fysiskt sjuk person?)
och 10-20 andra bedövande mediciner?
Det är ju läkaren som bestämmer och dessa läkare brukar
ju ha några sekunder över till varje patient och vill man ha
tag på dem för diskussion är det inte tillgängliga och om man
inte är överens så håller kåren ihop.
Den goda viljan har en baksida. Jag tror ingen medvetet vill
döda gamla och dödligt sjuka men i all välvilja tar man bort
rätten till att få välja hur man vill sluta sina dagar.
Kommentera inlägget här:
