2014-06-27
01:19:11
Gå hela vägen
I Studio Ett har man en serie som belyser rasismen
i skolan. Det handlar i huvudsak om den rasism in-
vandrare utsätts för. Det är den ledande strukturen.
Den är dock inte lika öppen som den rasism som
finns mellan unga invandrare och inte heller lika
öppen som den antisemitism som råder i många
av dessa grupper. När vi kör jargong i omklädnings-
rummet reagerar jag inte på "svarting" eller "nigga"
då halva gänget är svarta. Det finns en uppenbar
motsägelse i orden. Det är jargong som har sin udd
mot rasism. Men när någon säger "jude" reagerar
jag direkt för vi har inga judar i gruppen och jag und-
rar alltid vad det då står för. Sällan eller aldrig får jag
ett förnuftigt svar. Det handlar helt enkelt om antisemi-
tism.
I radion vill man ta bort eller förminska denna rasism.
Jag tycker det är fel. Skall man bekämpa rasism så gör
man inte det genom att ropa "svennehora" eller " jävla
jude" eller inte heller ovanligt "jävla somalier".
Många unga invandrare har fel och har hamnat snett och
måste korrigeras. De måste få gränser. Man kan inte för-
svara all skit med att man bor i förort och är utsatt för
strukturell rasism. Det är att blunda för de egna prob-
lemen.
Det finns en likhet med hur vänstern på 70-talet ville
försvara arbetarklassen och förvred det till romantik.
Jag som var uppvuxen i det kände mig närmare en
Folke Fridells kritiska syn på sina klassbröder än den
romantiska syn som odlades i r-arna eller SKP.
I mitt hem lyssnades det på dansband och schlager
och man gillade amerikans film och Åsa-nisse. Det
lästes inte böcker och man gillade inte tattare, zige-
nare, degosar och i några fall judar. Det var mer svensk
arbetarklass än den romantiska synen. Det är detta som
SD plockar upp idag. Det har funnits där hela tiden. Förr
fanns det dock saker som var viktigare som facket och
solidariteten och att vi byggde landet på något sätt till-
sammans.
Idag är vi alla privata och då släpps hydran lös.
Kommentera inlägget här:
