2014-03-26
12:37:09
Diskussion långt borta från de stora rubrikernas värld
Rune Lanestrand, gammal folkrörelsevän och småbonde, ställer några frågor
till Jan Myrdal angående Leninpriset och en central diskussion om utveckling
dyker upp som vi aldrig får oss till livs i den stora politiska eller mediavärlden.
Frågor om ideologi är ett svart hål i den offentliga debatten.
Jan Myrdalsällskapet har inrättat två pris som bär namn efter två historiska
personer som har minst sagt uppdelade historier. Några ser dem som män
i befrielsen historia och andra ser dem som tyranner,
Myrdal skriver om Robespierre:
Maximilien de Robespierre har jag föreslagit. Inte för att han vore socialist. Det var han verkligen inte. Men han motsatte sig krigspolitik och tanken på att sprida revolutionen till andra länder med militärmakt och han var den förste europeiske politiker som drev allmän rösträtt, allmän skolutbildning, samhällets skyldighet att försörja också arbetslösa, gamla, sjuka och lytta och nödvändigheten att bekosta allt detta med skatter på de förmögna och välbeställda. Ideologiskt och politiskt var han den som formulerade krav som socialdemokrater drivna av arbetarklass och småbourgeoisie sökte förverkliga runtom i våra länder efter det Andra världskriget. De aristokrater och aristokrattjänare som avrättades under den så kallade terrorn var för övrigt som Mark Twain påpekat ett ringa fåtal i jämförelse med det enorma antalet offer för deras långa och blodiga herravälde.
I ett av de senaste numren av Historia beskrivs fortfarande Robespierre som en
blodtörstig tyrann utan minsta antydan till det som Myrdal tillskriver honom.
Ännu intressantare blir dock Lanestrands kritik av Lenin om småbondens
roll i den revolutionära historien. Lanestrand tillhör dem som ser småbon-
den som en motor i livsmedelsproduktion men då bara om småbonden är
fri att utöva sitt yrke. Historien ger honom rätt i det. Det stora projekten på
landsbygden har inte givit några goda resultat utan mest slutat i katastrofer.
Den politik som givit bäst resultat är den som syftat till att stödja det lilla jord-
bruket och haft sin utgångspunkt i stöd och inte total styrning. För den lille
bonden i Ryssland kan knappast Sovjets kommisarier varit någon skillnad
från aristokraterna styrning. De var i bägge fallen tvungna att producera ut-
an att själva få styra sin dag.
Det finns en brist för vänstern generellt sett här. Man ser inte till individens
optimala sätt att bidra till kollektivet. Frågan är hur man skall kunna utveck-
la alla individer under det stora kollektiva taket. Repression kommer ju i
vilket fall inte att fungera, det om något visar historien.
Kontroll är inget bra styrmedel heller. Den fria småbonden kommer att vara
som mest produktiv när han känner att han själv styr sin utveckling på gården.
Den ekvationen måste gå att lösa. Den är central för hela det stora vänster-
projektet vilket är hoppet för oss alla i en framtid.
Kommentarer:
#2:
Leif Sjöqvist
Illustrerad vetenskap Historias nummer om Marie Antoinette
Kommentera inlägget här:
Vilken tidskrift Historia syftar du på?
Som småbondeson funderar jag på om sexton timmars fritt vald arbetstid är bättre än 6 - 8 timmar inom kollektivet.