2014-03-01
01:17:00
"Fri" TV vore öken
Ikväll visade SvT Ruben Östlunds "Play". Snyggt presenterad av
Fredrik Sahlin med regissören själv med som presentatör och sed-
an också i ett eftersnack. Det är att visa respekt för både filmen dess
skapare och dess publik. Jämför det med all skit som slängs ut på
otaliga reklam- och betal-TV-kanaler. Där handlar det om eviga rep-
riseringar och ett ofantligt smalt utbud och där 95% av alla produktion-
er är amerikanska. Där om någonstans skulle man prata om indoktri-
nering och monoutbud. Vem kan prata om mångfald där?
Filmen som jag tidigare bara läst om drabbade mig hårt. Mest för att
jag satt och retade mig till hjärtinfarktens gräns på de svarta grabbar-
na. Jag har ju träffat dem. Oftast när jag träffar dem har de inte mask-
en på. De uppför sig inte som de kan göra som i filmen. Några gånger
har det hänt. När det händer så är det inte den analytiska delen av
hjärnan som jobbar. Det är den känslomässiga. Det är dock den som
avslöjar vad för slags av strukturella underliggande beteenden man
bär på. Det vore ju konstigt om jag som vit medelålders man skulle
gå oberörd av seklers rasism. Även om inget finns i förnuftet sitter
det lite kvar i benmärgen.
Det är precis detta som Östlund är ute efter. Det är detta som en del
kritiker har missat. Om man bara gör film som tillrättalagt talar om
hur det borde vara hamnar man snart i 1984.
Jag tycker om slutscenen där de bägge papporna gör precis samma
sak som de unga grabbarna gjort innan. Östlund säger också efter
att det han skulle ha velat gjort var att när papporna attackerat den
unga pojken skulle deras barn sagt att det inte var rätt mobil. För hur
många gånger har inte det hänt? Pappor som tror sig veta sanningen
och tar sig rätten att utkräva straff och så visar det sig senare att det
var fel. Det är ju den riktigt enkla anledningen till att civilisationer upp-
stod när man fick en lagbok och rättsutövning.
Denna film skulle om den hade gjorts på 20- eller 30-tal handlat om hur
unga arbetarpojkar skörtar upp läroverkspojkar. Då hade det handlat
om klass och det gör det ju faktiskt i Play, även om diskussionen iställ-
et kom att handla om ras.
Jag kan tycka att filmens maktspel har fått för lite utrymme i debatten.
Här finns en del mekanismer om grupptryck och undfallenhet som är
intressanta och av allmängiltigt värde.
Allra bäst dock: var i hela fridens namn fanns vuxenvärlden? Är det så
att vuxna människor viker ner sig när en liten sprätt moppsar sig på en
spårvagn?
Kommentera inlägget här:
