2014-03-14
00:45:25
Vilse i pannkakan
Afrosvenskarnas riksförbund brukar då och då få utrymme i
media. Det handlar oftast att de reagerar på saker som svart
godis eller glass eller svarta stereotyper i sagoböcker.
De styrs av s k rasifiering som på något sått skall åskådlig-
göra något.
Ett av deras krav är att det görs en statlig kontroll över vilka
raser det finns i Sverige. Vän av ordning kan ju tycka att en-
da gången en dylik registrering har gjorts av en stat var när
Nazityskland ville göra landet rent på andra raser än den ar-
iska. En annan reflektion är deras naiva syn på staten som en
oberoende och allmän konstant institution. I dessa tider skall
man nog vara väldigt vaksam på register överhuvudtaget. I
en historisk kontext kan man påminna om när tidigare nämnda
Nazistyskland ockuperade Danmark och tacksamt kunde ta
över de register den danska staten hade över kommunister
och judar.
En annan reflexion är att man vill att vi skall göra upp med
svensk slavhandel och rasbiologiskt tänkande. Då undrar jag
över vilken svensk som idag som överhuvudtaget känner till
att Sverige idkat slavhandel och de få som vet något om den
vet att den var i oerhört liten skala och vem i hela friden skulle
se denna lilla parentes i svensk historia med stolthet och idag
kunna bygga strukturer runt den.
Fler känner till rasbiologiska institutionen i Uppsala och många
har skrivit om detta och få utanför den nazistiska sfären har väl
annat än tagit djupt avstånd från detta tänkande.
Varför driver man dessa parentetiska frågeställningar?
Varför kopplar man inte rasismen i ett klassperspektiv?
Ur mitt diabetesperspektiv skulle jag kalla den ren skit.......
Kommentera inlägget här:
