2014-05-30
23:00:03
Inte så kontigt att det gick åt helvete
Den del av vänstern som sa sig vara marxist-leninistisk
blev under 70-talet om än inte numerär så i handlande
en faktor man var tvungen att förhålla sig till.
Deras närvaro märktes inom folkrörelserna, kulturen
och i den samhällspolitiska debatten.
Ganska snart lyckades man av egen kraft hitta utgång-
en och genom ändlösa delningar och sekteristiska strid-
er försvann den delen av vänster helt.
Det var nog lika bra.
Frank Baude visade nyligen i sitt avskedsbrev varför. Han
beskrev feminismen som en borgerlig företeelse, liksom han
en gång skrev att homosexualitet var en borgerlig sjukdom.
Den maoistiska delen hamnade i ett frikyrkospår där man inte
skulle diskutera sex utan det var en sak för heterosexuella par
under släckt lampa. Man skulle angripa missbrukaren direkt
för att få ett drogfritt samhälle. Skolan hade man en klasslös
analys dör det bara handlade om via katedern undervisa i bas-
ämnen. Rockmusik var imperialistisk. Kulturen skulle tjäna folk-
et och det innebar att allt som inte var sanktionerat från partiet
och var socialrealism var borgerlig smörja.
Men ändå, värst var att man inte tog någon som helst lärdom
av de kommunistiska stater som praktiserade den kommunism
som man sa sig vilja ha. Det blev paradoxalt när man stred i
Sverige för demokrati och yttrandefrihet mer än någon annan
kraft och i nästa stund blundade för övergreppen mot samma
rättigheter i de kommunistiska staterna.
Hur vänstern egentligen vill utveckla demokratin och friheterna
har man ännu ingen klar linje utstakad och inte mycket diskussion
om hur det skall se ut i en framtida stat styrd av vänster.
Kommentera inlägget här:
