2014-11-17
19:40:27
Några dagar med Breivik
Jag har under några dagar läst Äsne Seierstads bok
En av oss. Det är ett slags reportage om Anders
Behring Breivik och händelserna på Utöya och hans
attentat mot regeringsbyggnaden i Oslo. Sammanlagt
mördades 77 personer.
Man får också följa två systrar och deras liv som sed-
an leder fram till en förväntad vecka bland likasinnade
unga på Utöya. Vi får följa ett killgäng från Trömsö på
samma sätt.
Breivik är under hela sitt liv någon som söker bekräftelse
och som ständigt misslyckas. Han blir inte det han söker
utan varje gång hamnar han utanför eller skjuts åt sidan.
Det finns en dysfunktion hos honom som gränsar till någ-
on form av psykisk sjukdom. Han är inte som andra.
Det verkligt obehagliga i läsningen är när man får följa
hur han formar sin världsbild. Det är inte så stor skillnad
på Breivik och exempelvis Avpixlat. De ser på den islam-
iska faran med samma ögon. De läser samma saker. De
räds detsamma. Breiviks ideologiska grund sammanfaller
med den rasistiska rörelse som är på framfart I Europa.
Men därmed inte sagt att de som delar hans ideologiska
gods skulle göra samma gärningar som han. Kanske kom-
mer vi att se Copycats som utför terrorhandlingar men det
som sker på Utöya är så brutalt och känslofrånvänt att det
bara kan utföras av en man bortom mänskligt gemenskap.
Breivik kunde nog fastnat för vad som helst och han hade
kunnat använt sig av det för att mörda andra.
Han går där på ön och avrättar obeväpnade unga människor,
ja i vissa fall barn, med precision. Han skjuter dem i ryggen
eller benet och avslutar med att skjuta dem i huvudet. De
skall dö. Det är en läsning som gör det svårt att annat än
att önska att helvetet finns på riktigt och att fanskapet får
brinna i skärselden i tusen år.
Han försvarar sig med att de unga får skylla sig själva. De
är kulturmarxister och anhängare av mångkultur. De förstör
det genuint norska. Han visar senare ingen ånger. Han tror
att han i ett historiskt perspektiv är en hjälte.
Under några år sitter Breivik och spelar dataspel. Han slut-
ar arbeta och sitter i princip dygnet runt och formas av den-
na fiktiva verklighet där han blir ledaren. Hur mycket denna
våldsamt eskapistiska tid formar vet ingen, man kan bara
ana.
Han tror sig vara en slags ledare för en moderna korsriddare
men ingen har hört eller sett dem än i hans berättelser.
Den kliniska psykopaten som oftast skildras på film är inte
en Breivik. Jag kan tänka mer på att denna nobody utan
större egenskaper gavs utrymme att mörda en massa män-
niskor för ingenting.
Det är en rasande bra bok. Seierstad skriver också om Norge.
Det är en lags norsk variant av Tamas Lasermannen.
Kommentera inlägget här:
