2014-09-25
13:54:40
Bögar och homofober
Jag lyssnar till en dokumentär om ockupationen av Socialstyrelsen
1979. Det var en demonstration som slutligen fick till en lagändring
som tog bort skrivningen att homosexualitet var en psykisk sjukdom.
I samma veva uppmanades alla homosexuella att sjukskriva sig sam-
ma dag. De skulle säga: jag känner mig lite homosexuell idag. Vad
man vet fick en person betalt från Försäkringskassan. Tiden hade
hunnit ikapp.
Rätt långt in i mitt liv tillhörde jag homofoberna. Jag var en bland
många som oreflekterat fördömde människor som älskade personer
av sitt eget kön. Uppfostrad i en arbetarfamilj i en toparsläkt fanns
inte mycket utrymme för fjolleri eller vekhet och ännu mindre för homo-
sexualitet.
Den vänster jag tillhörde hade också problem med homosexualitet för
att inte prata om de stora föregångsländerna Kina, Sovjet, Albanien
eller Kuba. öppen homosexualitet gav fängelse eller mentalsjukhus
också där, eller rättare, det var värre där.
Frank Baude , ordförande i KPML(r)(nuvarande KP) skrev en uppmärk-
sammad ledare i Proletären där han slog fast att homosexualitet var en
borgerlig sjukdom.
Men kamp ger resultat. Man kan ändra sig och man måste göra det
för att kunna leva i ett samhälle.
Fortfarande finns starka homofoba miljöer i Sverige. Religioner har
svårt för homosexualitet och inom de stora religionerna mer än andra.
Idag har jag inga problem med homosexualitet men jag är inte inte
helt framme ännu. Det kommer att ta ett par år innan jag blir bekväm
med att förhålla mig till transpersoner. Det är en känsla som jag inte
kommer undan. Män som pratar och agerar som kvinnor är inte lätt
för mig att förhålla mig neutralt kring. Kanske hinner jag också ändra
den känslan, för det är en känsla mer än förnuft, innan jag lägger näs-
an i vädret.
Kommentera inlägget här:
