2014-09-10
11:59:58
Krim
I helgen var jag på en inspirationsföreläsning med Björn
Ranelid. Han är en imponerade person om än ältande
om sin egen förträfflighet. "Jag reser från stranden jag
till stranden du över havet vi". "ordet kostar ingenting,
ordet väger ingenting".
Någonstans får jag ändå en känsla av sympati. Hans barn-
dom där han ständigt trakasserades för sin hängläpp finns
där alltid närvarande.
Men jag delar inte hans åsikt om krimlitteratur.
Inte helt ut.
Jag förstår att han ondgör sig över en Läckberg som är
yta och inte mycket mer.
Men det finns mycket mer än så.
Jag tänker på de amerikanska förlagor som skrev krim i
en tid då det pågick häxjakt på allt som liknade vänster i
USA. En Chandler, en Hammet(i synnerhet han) eller en
Ross Mc Donald.
Jag tänker på Sjöwall/Wahlöö och dekalogen med Beck och
följeslagare.
Mankell och Guillou.
Arne Dahl.
Krimlitteraturen, då den skriver om brott, är en av få ställen
där underklassen bereds plats, om än alltid negativt, där
man visar upp att vi lever i allt annat än i den bästa av
världar.
En av Hammets arvtagare
Kommentera inlägget här:
