2014-09-20
11:05:55
Utopi
När jag på 70-talet sökte en mening i livet gick vandringen
från NRP över Centern(en dag) till maoism. Jag fastnade
under ett antal år i maoism. Det var en praktisk övertygelse
då jag läst Solchenitzyn Gulag och En dag i Ivan Denisovitj
liv. Sovjet och Östeuropa var ju elände. Kina framstod som
det stora alternativet. Det som slog an hos mig var Myrdals
Rapport från kinesisk by och i synnerhet de reportage som
visade på hur väggtidningar skapade forum för "verklig" demo-
krati och hur det politiska samtalet fanns inbyggt på alla arbets-
platser. I korthet var det sådant som öppnade dörren till en ny
och bättre värld.
Det var ju en övertygelse byggt på illusion om en tro om en möj-
lighet för en bättre värld för en ung rebell. Vad som verkligen hän-
de under det stora språnget och under kulturrevolutionen släckte
den övertygelsen och idag är Kina en statskapitalism.
I grunden har jag kvar min övertygelse om att vi lever i ett klass-
samhället där verklig demokrati inte kan sägas finnas innan en
ekonomisk räknas in i en politisk och social. Idag är det tveksamt
om ens någon av de tre storheterna kan sägas råda.
Under senare år har ju orättvisorna galopperat och vi har en skill-
nad på fattig och rik som inte funnits sedan 1800-talet.
Skillnaden på motståndet igår och idag är då hade man verkligen
bara sina bojor att förlora.
Skillnaden på motståndet igår och idag är att man då verkligen kun-
de ropa efter en socialism utan en barlast som skrämmer.
Så var hitta tankar om en ny och bättre värld?
Var finna hoppet som skapar förutsättning till förändring?
Hur åter bli en rörelse för positiva syner på framtiden istället för att
bara vara mot och rädda det som räddas kan(vinster i välfärden)?
Hur lyckas organisera alla dessa som har anledning att verka gemen-
samt för att få ett rättvisare samhälle?
Kommentera inlägget här:
