2015-04-23
10:13:06
Konstant eller bortglömd
För snart 40 år sedan var jag bokombud hos Ordfront.
Det var ett bra sätt att köpa böcker billigt. Det var ock-
så bra att ha handkassan för oförutsedda utgifter som
bröd, ost(inhandlat hos ostbögen)cigg och Cinzano.Det
var värre när man skulle redovisa.
I vilket fall var Maria Sandel en av de författare som Ord-
front gav ut i sin serie med arbetarförfattare. Virveln hette
boken och var en kollektivroman om storstrejken 1909.
Nu ser jag att Murbruk förlag ger ut Familjen Vinge och
detta i en tid när få i den stora världen ens pratar om dyl-
ik litteratur.
Annat var det förr.
Familjen Vinge publicerades från början som följetong i dagstidningen Social-Demokraten. En reviderad version gavs ut av Bonniers förlag 1913. Detta är ursprungsversionen.
När sossarna var ett arbetarparti var en av de viktigaste
frågorna att skola medlemmar och detta skedde vis studie-
cirklar, skapa tidningar och inte minst lyfta fram författare
genom egna bokförlag och bokombud på arbetsplatser.
Det var så jag kom i kontakt med böcker. Farsan som aldrig
läst en bok köpte, säkert under grupptvång, böcker av bok-
ombud för Folket i Bild på Götaverken och så hamnade de
i bokhyllan hemma där jag läste dem.
Ur Familjen Vinge:
"– Kanske det inte är stort bättre i andra länder, sade morsan försonligt. Eller hur, Torsten? Du, som varit ute.
– Ungefär detsamma i stort sett, sade den unge mannen. Fast i ett hänseende står då Sverige över alla andra – klasshatets bitterhet.
– Åh prat, sade Ville, vi som är så lugna. Vi hata...
– Vi! Jag menar överklasshatet mot oss, det hetsigaste, mest oförsonliga och småsinta hat som finns, tror jag.”
– Ungefär detsamma i stort sett, sade den unge mannen. Fast i ett hänseende står då Sverige över alla andra – klasshatets bitterhet.
– Åh prat, sade Ville, vi som är så lugna. Vi hata...
– Vi! Jag menar överklasshatet mot oss, det hetsigaste, mest oförsonliga och småsinta hat som finns, tror jag.”
Kommentera inlägget här:
