2015-04-03
10:51:19
Läsa om det som irriterar
Vid ett fåtal tillfällen lyssnar jag till olika morgonsändningar
från den s k fria radion. Varje gång generas jag över den
dumhet som kommer mot mig. Gapande och skrålande
stolpskott som skall roa mig. Jag är inte alls road utan det
blir en motsatt reaktion. Jag är numer allergisk mot denna
typ av s k underhållning.
Så läser jag Milan Kundera Ett möte där han skriver om Idioten
av Fjodor Dostojevski. Huvudpersonen Mysjkin har ju ett förhåll-
ande till världen som gör att han hela tiden hamnar i problem.
Han kan inte ljuga och han har tvång att säga som det är är utan
omskrivningar.
Kundera skriver om skrattet:
..jag såg någon skratta som inte hade något sinne för det komiska
som bara skrattade för att inte avvika från de andra, ungefär som
en spion som tar på sig en främmande armes uniform för att inte
bli igenkänd.
Kunder skriver sedan om Maldorors sånger.
Maldoror konstatera en dag förvånad att folk skrattar.
Eftersom han inte förstår meningen med denna under-
liga grimas och vill vara som alla andra, tar han en fäll-
kniv och skär sig i mungiporna.
Kundera avslutar sin essä om frånvaro av komik i ljuset
av Idioten:
- Jag sitter framför TV-skärmen,
programmet jag ser är mycket högljutt, alla möjliga människor
är där och alla reagerar under vilken förevändning som helst
med att öppna munnen på vid gavel, samtidigt som de utstöter
mycket höga ljud och gör överdrivan gester: med andra ord
skrattar de.
Och jag föreställer mig att Mysjkin plötsligt dyker upp bland dem
och ser detta skratt i avsaknad av någon helst komisk anledning;
först blir han förbluffad, sedan lugnar sig så småningom hans för-
färan och till sist kommer denna KOMISKA FRÅNVARO AV KOMIK
honom plötsligt att brist ut i ett gott och hjärtligt skratt.
I det ögonblicket lugnar sig de skrattande som en lite stund tidigare
sett misstänksamt på honom och tar högljutt emot honom i sin värld
av skratt utan humor, DÄR VI ÄR DÖMDA ATT LEVA.
Kommentera inlägget här:
