2015-08-04
11:25:00
Nu är det tyst
När Sven Lindqvist kom ut med Utrota varenda jävel 1992
så fanns en ganska markerad kritik som tog sin utgångs-
punkt i att Lindqvist, som det skrevs, relativiserade förintel-
sen.
Vad gjorde då Lindqvist?
Jo, han beskrev hur den kolonialisatörerna tänkte och sedan
handlade och menade att detta var den grund som sedan naz-
isterna körde fullt ut med sin slutgiltiga lösning.
Där fanns det brittiska imperiets härjningar runt om i världen och
hur man beskrev de svarta i samma ordalag som nazisterna gjor-
de om de som inte tillhörde den ariska rasen.
Där fanns Leopold II som drev Kongo som sin fabrik och behand-
lade befolkningen i Kongo värre än en brutal djurfarm.
Det var inte bara en praktik. Det fanns biologiska tankar bakom
detta förtryck. Tankar som snappades upp av nazisterna och för-
djupades av dem.
1998 kom Hochschilds bok om Leopold II som i huvudsak
beskrev folkmordet i Kongo i slutet på 1800-talet och med
samma beskrivning om orsakerna och dess följdes som
Lindqvist. Då uppstod ingen debatt om relativisering.
Nu kommer boken som visar hur den tyske kejsaren
och hans administration förekom den tyska nazismen
genom folkmordet i Namibia. Här fanns rasbiologin, här
fanns koncentrationslägren, här fanns det som senare
blev den tyska nazismen.
När vi idag pratar om skuld skall vi nog ta in hela väster-
landet och i synnerhet de makter som var med vid Berlin-
kongressen 1885. Det var där de stora linjerna för folk-
morden senare och in i modern tid grundlades och där
den tyska nazismen var en del i ett större mönster.
Kommentera inlägget här:
