2015-12-22
14:41:40
Om det mångkulturella
Ibland tror jag man måste definiera vad man
menar med det mångkulturella. Det uppstår
tolkningszoner där jag tror man väljer position
utan att en riktigt reflekterar över hur man väl-
jer.
Läser GP idag och det är inte så ofta jag tycker
ledarsidan där skriver annat än jag får magont
över, men idag blev det intressant.
För snart femton år sedan när jag arbetade på
Berggårdskolan i Hjällbo( bara andra etniciteter
än den svenska bland de 700 eleverna redan då)
pratade jag med rektorn som hade haft samtal med
en somalisk klanledare och hans medföljande bröd-
er om att man inte ville ha musik i skolan.
För strängt troende muslimer, liksom en del kristna,
är musik en styggelse(minns Siewert och hårdrocken)
och i deras värld skulle musik förbjudas.
Jag har självklart inget gemensamt med människor
som hyser denna uppfattning och jag skulle om jag
hamnade i konfrontation med dem ta konflikt alla dag-
ar i veckan för att få lyssna på musik.
Samma sak gäller de som hyser reaktionära uppfatt-
ningar om kvinnor eller om homosexuella.
Friheten , jämlikheten och broderskapet är något som
i synnerhet arbetarrörelsen stred för under hela förra
århundradet och där skall vi inte vika en tum.
Här måste finnas en tydlighet.
Men när det gäller de landvinningar arbetarrörelsen gjor-
de under förra seklet är inte invandringen det stora hotet
mot dessa. Det är den svenska överklassen som styr lan-
det som har viljan och möjligheterna att skruva klockan
tillbaka och restaurera klassamhället och som är på god
väg att göra detta.
Det finns antagonistiska och icke-antagonistiska konflikter.
Klasskampen är antagonistisk.
Det etniskt kulturella icke-antagonistisk.
Den senare handlar om att vi i grunden har samma mål
utifrån var vi befinner oss socialt och ekonomiskt och där
det kulturella kan överbryggas.
I den förra handlar det om ren politisk kamp.
Kommentera inlägget här:
