2015-12-10
23:52:41
Vad är vänster
Jag läser Göran Greider i ETC och sedan även Jan Myrdal
i samma tidning och slås av det faktum att vänstern alltid
varit bra på att tala om vad som är dåligt men mindre bra
på att tala om vad den vill.
Om vänstern var splittrad på 70-talet och skapade den öken-
vandring som pågått sedan 80-talet så är det värre idag. Då
kunde man slåss om vilken typ av vänster som bäst tog till
vara på det som var vänster, idag vet få vad som egentligen
är vänster.
Identitetsideologin är det höger eller vänster.
I vilket fall är den splittrande.
Jag kan tänka mig en situation där jag skulle prata om klass
och specifikt i de förorter där jag bor och där jag arbetar och
jag skulle möte en färgad medelklasskvinna boende centralt
i köpt lägenhet som skulle döma mig för att jag var vit, medel-
ålders, heterosexuell och man. I en sådan diskussion skulle
jag vara såld bara för vad jag är oavsett hur mycket vänster
jag pratade.
Jag kan se vänsterpartister som gör verklighet av Marx tes,
varat bestämmer tänkandet, där de i första hand ser till sina
arvoderade uppdrag före det större uppdraget att vara vän-
ster.
Jag tror inte att det var hit Gramsci ville när han skrev om hege-
monier. Det var ändå klass och kamp han skrev om först. I hans
värld var det industriproletariatet som skulle vara avantgardet i
kampen mot kapitalet och för revolutionen, men han såg att man
också behövde tänka större: vad skall vi fylla hålet efter revolution-
en med.
Vänsterns avståndstagande från de fattigaste som var dess ursprung-
liga motor gör att de sämst bemedlade tittar på alternativ. Idag står
då SD som ett alternativ. Om man säger att de skall bli bättre bara
de icke-svenska försvinner tror några på det och ser det som ett alter-
nativ i en värld utan andra alternativ.
Var finns en vänster i den fackliga kampen?
Var finns en vänster i de avsomnande folkrörelserna?
Varför finns de inte där?
Myrdal skriver om tiden innan första världskriget då vänstern prokla-
merade att de inte skulle gå ut i krig och ändå gjorde de det.
Idag står vi inför det permanenta kriget. En fredsrörelse värd namnet
skulle kunna ta kamp mot supermakten USA och ta kamp mot den
horder av nationer som vill komma närmare denna position.
Det är svårt att se att det finns nationer att välja före en annan idag.
Endast en icke-nationell massrörelse skulle kunna göra skillnad.
Kampen mot kapitalet kan inte heller vara nationell då kapitalet i
högsta grad är globalt.
Om vänstern på 1800-talet förstod att internationalismen var vägen
att gå så är det märkligt att vi inte förstår det 2015.
Kommentera inlägget här:
