2015-02-24
11:34:13
En människas värde
En avhandling av Joakim Ruist från Handelshögskolan i Göteborg
försöker visa på invandringens kostnader. Det kostar. Ruist jämför
med biståndet och finner att kostnaden är ungefär lika stor.
Man måste då definiera kostnad. under 80-talet fanns en omfattan-
de skrämselpropaganda som la grunden för det nyliberala Sverige,
det var propagandan om den ofantliga statsskulden. Då räknade
man bara utgifterna och räknade inte med de tillgångar som landet
hade. Nettot var allt annat är skuld.
Biståndet har ju i decennier debatterats. Sverige har ju i princip tjän-
at tillbaka sina biståndspengar genom att de pengar man "ger" är
av sådan art att svenska företag säljer in varor och tjänster till landet
man "ger" pengar. Vad det sedan ger i nya marknader vet jag inte om
det finns siffror på.
Invandringen ger ju också tillgångar på sikt. Om detta har det skrivits
massor.
En fråga man oftare borde diskutera är vad borgerligheten ser för vinst
med invandring. För kapitalet är det ju uppenbart att om man får hit
folk som gör att man kan sänka priset på arbete ökar ju profiten.
Solidaritet är ju inte direkt kungsord hos vare sig borgerligheten eller
kapitalet.
I Clarte 1/14 skriver Benny Andersson om invandring och gör det intressant
när han skriver om en konflikt på Stuttgartkonferensen 1907:
den Socialistiska Internationalens Stuttgartkongress 1907, lämnade det amerikanska socialistpartiet in ett resolutionsförslag att: " .. med alla medel som står till förfogande bekämpa den medvetna importen av billig främmande arbetskraft som syftar till att förstöra arbetarorganisationerna, sänka arbetarklassens levnadsstandard, och försena socialismens slutgiltiga förverkligande". Känns det igen?
Svaret blev:
" .. i kommissionen gjordes det ett försök att försvara snäva skråintressen, att fördöma immigrationen av arbetare från outvecklade länder (coolies från Kina, etc.). Detta är samma slags aristokratiska inställning som man kan finna hos arbetare i några av de mer "civiliserade" länderna, som åtnjuter vissa fördelar på grund av sin privilegierade situation, och som därför tenderar att glömma behovet av internationell klassolidaritet. Men ingen på kongressen försvarade denna skråmässiga och småborgerliga trångsynthet."
Alltså måste fackföreningsrörelsen och vänster bli mer internationell i
sin verksamhet. När man agerar nationellt är risken uppenbar att man
blir korporativ.
Men den viktigaste invändningen mot att räkna på vad människor kostar
är att om man inte står på bromsen kommer man av bara farten att fund-
era på vad andra icke-produktiva grupper kostar.
Vad kostar de gamla. de sjuka och alla de med funktionshinder av olika slag?
Vad skulle vi inte tjäna på att få bort dem på ett eller annat sätt?
Kommentera inlägget här:
