2015-02-28
21:20:30
En stor berättare är död
När jag började att läsa ordentligt runt 16 års ålder kom jag
i kontakt med Yasar Kemal. De båda romanerna Låt tistlarna
brinna och lite senare Och de brände tistlarna formade mitt
tänkande och gav bränsle åt de revolutionstankar som slagit
sig in i min hjärna. Magre Memeds kamp för frihet och rättvisa
trollband den unge mannen som jag då var.
Ibland berg och byar i Anatolien fortplantade sig historierna som
Kemal skrev ner till oss att läsa.
Han var före Marquez att skriva den magiska realismen.
Jag läste sedan av bara farten Bomullsvägen, Jord av järn, himmel
och koppar och Gräset som aldrig dör. Av dem har jag egentligen
inga minnen alls.
Men magre Memed finns med.
Många år senare läste jag Magre Memeds hämnd men då hade
glöden falnat hos både mig och Memed.
Hav av eld den fjärde delen om magre Memed har jag inte läst.
Nu blir det i alla fall inga mer berättelser av Kemal. Han dog idag.
Kommentera inlägget här:
