2015-02-23
20:15:32
yttrandefrihetens gränser
När RAF började sin verksamhet i början på 70-talet med
propaganda och politisk terror fanns en viss förståelse för
detta i den tyska opinionen. Vissa undersökningar gav res-
ultat om att var fjärde västtysk kunde förstå deras verksam-
het. Det dalade snabbt. När kidnappningar och mord blev
RAFs huvudsakliga område försvann alla sympatier.
tligen ingen terrorist utan vanliga medborgare med vänster-
åsikter. Terroristerna höll ju sig under radarn.
Det finns likheter med denna utvecklingen i Europa och Sver-
ige idag.
Det ropas efter hårdare tag. Det ropas efter strängare lagar.
Det ropas också efter militär inblandning.
Sara Skyttendal i KDU har blivit ett spänstig språkrör för denna
repression. Hon vill ha förbud till både kropp, tanke och symbol.
Även om hon är en extremist finns många som håller med. Hela
SD-kören flöjtar glatt i bakgrunden.
Det stor problemet är inte extrem islam. Det är inte så många det
handlar om. Nej, det är den vanlige muslimen som kommer att få
sitta emellan. Skyttendal stannar dock inte vid islam. Hon vill ha
förbud mot alla "våldsbejakande ideologier" och i synnerhet är hon
då ute efter vänstern. Dock innefattas inte krigsstaten USA och der-
as liberala våldsbejakande ideologi i hennes frenetiska förbudstänk.
Inga våldshandlingar utförda av USA och dess allierade verkar i hen-
nes värld ha något med våld att göra. Självklart innefattas inte heller
Israel i det tänket.
Vad kommer vi med förbud? Vi kommer inte att kunna hindra någon
att strida med IS om vi inte blir en ren polisstat och om ens då. Ingen
som strider med i IS i Syrien åker ju direkt dit. De åker oftast via Turk-
iet och hur skall man hindra det?
Var skall man sätta gränsen för att vara "farlig" islamist?
Vad är skillnaden på en kristen fundamentalist, vilket vi också har en
hel del av, och en islamisk?
Alla islamiska fundamentalster sympatiserar inte med IS.
Vad kommer vi att få tycka och vem skall bestämma vad vi skall få ha
för åsikter?
Nu kommer bumerangen tillbaka. Det var så skönt när vi fick sätta
dit Åke Gren men vad gav det?
Vi behöver inte förbud mot åsikter och symboler. Vi behöver politiska
motkrafter. Vi behöver folk som tar kamp i offentligthet och i vardagen
där extrema islamister och fascister av olik slag dyker upp.
I DN skriver Theodor Kallifatides om sin mormor som dyrkade ikoner
och skulle försvara dem med sitt liv. Jag undrar hur mycket hans mor-
mor skulle bry sig om att man hånade religion i tal och skrift utanför
hennes värld. Jag tror inte hon tillhör den kategori som drar en lans
mot yttrandefrihetens yttre gränser. Hon var säkert trygg i sin egen
lilla värld. Hoten kommer ju från stater och stora organisationer som
söker större lebensraum.
Vi har bra lagar som vi har.
Det är en motsägelse att vi skulle mer demokratiska för att vi tar bort
viktiga delar i de demokratiska fri- och rättigheterna.
Men med ett samhälle som trots, eller kanske just därför, internet, med
ett överflöd av information, så utvecklas nu en massa åsiktsbrunnar dit
man väljer att hoppa i och bara lyssna till röster som är som sin egen.
Vi är ganska långt ifrån tanken om att lyssna in motståndarens bästa
argument och söka motbevisa just dem. Vi är ganska långt från en de-
batt där flera aktörer deltar.
Jag förstår inte det. I hela mitt liv har jag läst politiska fiender och det
med stor lust. Då måste man ju skärpa till sig och söka längre in i sitt
eget tänk och kanske understundom tänka om.
Kommentera inlägget här:
