2015-01-19
10:04:00
Sossarnas förfall
När man läser Suhonens bok om Juholt och sossarna
finns historien med som ett rosa skimmer. Det var bätt-
re förr tycks Suhonen mena och då i synnerhet under
Palme. Men var det så?
Från starten var sossarna ett pragmatiskt parti som lot-
sade sig fram till makten med samarbeten både med kap-
talet. Saltsjöbadsavtalet, och koalitionsregering, med cen-
tern(Bondeförbundet). Så även om man stora dela var det
stasbärande partiet visste man att liera sig och med vem.
Med Palme vid makten kom första stora smällen med gruv-
arbetarstrejken. Arbetar som inte ville vara vid sin läst och
som tröttnat på en alltmer korrumperad fackförening. Den
följdes av ett årtionde av vilda strejker.
IB-affären visade att sossarna hade hemliga organisationer
som registrerade vänsterfolk. Det skapade misstroende för
sossarna bland de flesta radikala.
Valförlusten 1976 skapade en kris som gjorde att kapitalkra-
mare kom in i partiets centrum.
Löntagarfonderna rev sönder partiet och gjorde också att
en högerfalang flyttade fram sina positioner.
Den ekonomiska statskuppen 1985 med valutaavregleringen
slog spiken i kistan och sossarna blev ett borgerligt parti som
alla andra.
Detta konfirmerades när Göran Persson valdes till ordförande
och vänsterfalangen fick träda tillbaka för att få ett litet uppsving
med Juholt.
I detta perspektiv var det ju självklart att Juholt var dömd från bör-
jan.
Kommentera inlägget här:
