2015-01-27
14:32:00
Utilitarismens vara? Ett exempel
På Vipeholm utanför Lund samlade man de sinnesslöa,
de kallades så, under förra seklet.
Det fanns ingen form av terapi eller sysselsättning för
de med svårare funktionsnedsättning. Det blev förvar-
inga som inte sällan slutade med bältning och andra
repressiva metoder.
På Vipeholm fanns runt 900 människor.
Det var ett stort komplex som exempelvis Stretered ut-
anför Göteborg.
Anstalten fanns mellan 1935-82.
Det var de "hopplösa fallen" som kom hit från hela landet.
Under åren 1945-55 utsattes ca 600 av internerna för oli-
ka former av experiment på tänderna. De gavs stora mäng-
der sockersaker för att testa hur tänderna skulle klara detta.
De flesta fick till slut så dåliga tänder att de drogs ut.
Man kan bara ana hur mycket smärta alla dessa försök skap-
ade för de som utsattes.
Den som någon gång haft rejäl tandvärk vet att det är något
av det värsta man kan vara med om. Sådan tandvärk var var-
dag för de interner som utsattes för sockerförsöken.
Men, försöken på Vipeholm gav tandläkare så mycket inform-
ation att det skapades ett tandhygienskt klimat i Sverige som
gjorde oss till världsledande i både forskning och praktik när
det gäller att förebygga karies.
Så de stackars internas lidanden blev det enorm glädje för mil-
joner svenskar som genom försöken fick landet att bygga upp
världens bästa förebyggande kariespolitik.
Var det värt det?
För en utilitarist måste ju experimenten på de sinnesslöa på
Vipeholm anses vara en godtagbar skada. Miljoner fick glädje
på 600 sinneslöas uppoffringar, vilka aldrig godkändes av de
sinnesslöa själva eller deras anhöriga.
Gunnar Hedlund som var inrikesminister 1953 var på
besök på Vipeholm men tycket att allt verkade vara i
sin ordning. Detta fick Stig Dageman att gå i taket och
skriva en dagsedel om Hedlunds besök:
I Folkhemmet får som vi veta den ringaste äta sig mätt.
De kloka får dansk potatis.
De andra får socker gratis och statsråd till efterrätt.
De friska barnen får tänder.
De andra får socker med tång.
Ja, livet är som en saga.
De sjuka lär inte klaga för Sveriges Riksdag en gång.
Och inte något av barnen har skrivit till tidningen här om "Vipeholm och dieten".
Och thy förstår allmänheten hur klok doktor Hedlund är.
Kommentera inlägget här:
