2015-07-20
00:26:54
Liv och död
Jag var och hälsade på en vän igår. Han har ALS och
det finns egentligen inget hopp om överlevnad. Hans
dagar är räknade. Han kämpar på och sliter med det
han har kvar. Nöden prövar vår förmåga och han har
visat sig vara ett lejon. Jag är stolt över att vara hans
vän. Igår beslöt vi, hans kompisar och han, för att gö-
ra en resa i Rom om några månader. Kanske det sista
vi gör tillsammans.
Det är sorgligt men ändå något att se fram emot.
Idag var jag hos farsan. Han är dement. Han går ock-
så mot ett slut. Han har sina klara stunder. Han har
lite svårt med tid och ännu svårare med rum. Hemmet
han är på är som åldringsvården i stort och särskilt på
sommaren. Man tar in vad som helst som personal.Han
gick tio dagar med bruten arm utan att det upptäcktes.
Dock finns några stabila kvinnor som man kan ha tillit
till och som ser till att omvårdnanden i storts ett är god.
Jag tror att han skulle vilja att det var över. Vi talar inte
om sådant. Vi har aldrig varit särskilt känslosamma ell-
er öppna med varandra. Vi har under långa tider varit
ovänner. Men det har planat ut. Det finns liksom inget
att bråka om längre.
Så jag rullar hem på cykeln och lyssnar till Avantasia
för att repa mod.
Kommentera inlägget här:
