2015-06-25
11:04:35
Arbete?
Där jag växte upp betonades vikten av fysiskt arbete med
stora ord. De verkliga orden hade liten eller ingen betydel-
se alls. Anledningen till att vi hade böcker hemma var att
farsan inte hade mod nog att säga nej till bokombudet för
Metall på Götaverken. Det var så jag började läsa de sven-
ska arbetarförfattarna.
Men arbete var viktigt. Fysiskt arbete. Min käre far var irri-
terad över att jag låg inne och läste istället för att arbeta med
något. Jag löste det genom att läsa gående. Det blev en halt-
ande kompromiss, men det gav lite ro åt oss båda.
Under 70-talet kom det ut flera böcker om arbetets mening. I
efterdyningarna av -68 delades vänstern i en drömmande och
utopisk del och bister och karg utopistisk del. I den förra drömm-
en skulle individer frigöras, i den andra skulle kollektivet frigöras.
Drömmarna tog Marx bokstavligt. I en snar framtid skulle vi bara
behöva jobba ett par timmar om dagen. Maskinerna skulle ta hand
om resten. Vi skulle kunna ägna oss åt fiske och poesi på all den
lediga tid som skulle uppstå.
Idag när vi pratar om arbete har arbetet egentligen inget värde. Det
handlar i princip bara att vara kontrollerad och att på en specifikation
på det i slutet av månaden. Massor av arbeten är onödiga. Det är
konstruktioner för att människor skall kunna få en ersättning.
De arbeten som finns kräver en kunskap som de som inte har arbeten
inte har.
Vi får alltså en massa människor som inget betyder och som i en sam-
hällelig mening inget kan.
Ingen vill tillhöra en sådan grupp eller klass.
Därför är det viktigt att hitta grupper som är sämre än sin egen.
Där kommer etniciteten in.
Om jag inget betyder är det viktigt att det finns någon under mig i hack-
ordningen.
Söndra och härska var redan romarnas credo. Ge vissa grupper belön-
ingar mot att de strider mot andra. Britterna var mästare på detta i Indien.
Den europeiska överheten har allt att vinna på att konflikten i samhället
blir etnisk istället för klassmässig. Det är den Andres fel.
I grunden ligger hur vi skall fördela ett samhälles resurser. Om vi fortsätt-
er som nu restaurerar vi till den absoluta staten med en liten grupp ofant-
ligt rika och närmast fullkomlig makt och mot detta en stor massa med lite
eller inget inflytande alls.
Då blir det förr eller senare klasskrig.
Alternativet är att söka lösningar med medborgarlön och skapandet av
sociala rum där alla kan hitta sitt eget att vara i och att känna någon form
av delaktighet och en känsla av utveckling, att beröra och beröras.
Det är dock långt kvar. Dagens system kräver enorm kontroll. Morgondag-
ens kommer att kräva ännu mer. Hur skall man kunna förstå att en liten del
av mänskligheten skall sitta på nästan alla tillgångar?
Bara kontroll socialt och repressivt kan bära ett sådant system i längden.
Kommentera inlägget här:
