2015-06-26
00:29:19
Nu är det sommar nu är det mord
När sommaren kommer finns det två saker som alltid
återkommer. Dels är det mord på ung kvinna och dels
är det våldtäktsvågor som uppstår när kvinnor blir mer
lättklädda.
Om det senare.skrev ETC utförligt i ett antal artiklar und-
er 80-talet.
1977 gav Lars Molin ut romanen Sommarmord som hade
alla de intriger som mordet på Lisa Holm har.
Mord på ung kvinna/flicka.
Stigmatiserade brottslingar.
Usla poliser.
Hänsynslös media.
1994 gjorde Molin film av sin roman med Peter Haber och
Rolf Lassgård.
Vad som skiljer idag är att vi har en öppet rasistisk opinion
som snabbt kan skylla Holms död på invandringen.
Den opinionen och media kokar ihop och ger lösningen att
litauerna skall dömas utan rättegång då dådet är så fruktan-
svärt.
Sven-E Olsson som skrev om film i Arbetet under några decennier
och som var min ledstjärna när det gällde film skrev om Molins
film:
Sven E Olsson, Arbetet: "Upptakten är en aning trevande. Personerna rör sig i
inre och geografiska rum som blir lite luddiga och sammanhangslösa, åtminstone
för mig som inte läst förlagan. Bilderna är trista. Ljudet smårisigt.
Men väl
framme i den här kuststaden blir filmen bättre. Mycket bättre, rentav.
Gestalterna blir trovärdiga och levande, deras konflikter och komplikationer
syns i kroppar och ansikten och hörs i deras språk.
Regissören Molin vet att
författaren med samma namn gett honom en historia som han kan lita på. Han
berättar bara indirekt och antydande om det värsta som händer. Han adderar i
stället detalj till detalj i sitt hårdnande spel mellan individen och samhället,
vilket på en gång ger en väl sammansatt och förtätad spänning - men också laddar
för det slut som kanske en och annan deckarfantast finner mera regelvidrigt än
bra."
inre och geografiska rum som blir lite luddiga och sammanhangslösa, åtminstone
för mig som inte läst förlagan. Bilderna är trista. Ljudet smårisigt.
Men väl
framme i den här kuststaden blir filmen bättre. Mycket bättre, rentav.
Gestalterna blir trovärdiga och levande, deras konflikter och komplikationer
syns i kroppar och ansikten och hörs i deras språk.
Regissören Molin vet att
författaren med samma namn gett honom en historia som han kan lita på. Han
berättar bara indirekt och antydande om det värsta som händer. Han adderar i
stället detalj till detalj i sitt hårdnande spel mellan individen och samhället,
vilket på en gång ger en väl sammansatt och förtätad spänning - men också laddar
för det slut som kanske en och annan deckarfantast finner mera regelvidrigt än
bra."
Kommentera inlägget här:
