2015-06-17
13:06:16
Om livet
Jag hälsar på hos min far som blivit dement och vi
pratar och går promenad. När jag var liten grabb var
det han som puschade mig att gå snabbare och nu
femtio år senare är det tvärsom.
Vi har aldrig haft en bra relation men nu fungerar det
bra.
Vi pratar lite, vi promenerar och vi spelar poker.
Han är 87 år och tror att han är i Värmland och han är
varje gång imponerad över att jag tagit mig till honom
med cykeln.
Han trivs inte med livet på avdelning. Han vill vara ute.
Tid och rum är för honom relativt i ordens vidaste men-
ing.
En gammal man med några få år kvar.
Så cyklar jag till min sondotter.
Hon är 16 månader gammal och är förundrad över allt
som finns att upptäcka: Va e de?
Hon har förhoppningsvis ett långt liv framför sig som kom-
mer att kantas av glädje och sorg.
Så finns jag som det andra ledet i våran lilla stege.
Jag trivs som aldrig förr med livet som sådant.
Jag har inget trasigt förhållande jag behöver älta om.
Jag har inga hang-ups som stör min vardag eller mitt
liv i det stora hela.
Det var som en annan ledare jag träffade i förra veckan
som sa:
Cykla, lyssna på musik och resten av tiden fotboll, inga
relationsproblem eller annan skit.
Bra liv.
Ganska sant.
Jag skulle vilja lägga till böcker, film och serier så är det
mesta täckt.
Livet handlar ju om att göra det bästa av tillvaron för en
själv och då utan att skada andra på vägen.
Ingen borde ju behöva göra saker man inte vill göra.
Jag har inget behov av större yttre upplevelser. Det handlar
ju nästan alltid om att göra upplevelse och sedan få berätta
för så många som möjligt om samma upplevelse.
Kan sammanfattas med Uggla och en lätt modifikation:
Varför skall man ta livet av sig när man ändå inte får höra
snacket efter?
Kommentera inlägget här:
