2015-03-02
13:58:03
Om att tänka längre än näsan
Jag lyssnar på en dokumentär om människor som sitter
på Migrationsverkets förvaring. De väntar där på att bli
avvisade.
Det är människor som levt i Sverige i allt från några år upp
till sju år. Så lång tid kan det alltså ta att få ett besked. Någ-
on har fru och barn.
De skall utvisas till städer de inte sett på många år. De skall
till städer de inte känner någon. De har ingenting kvar dit de
skall.
Det är märkligt att Sverige med dess historia beter sig på det
sättet.
Under andra halvan av 1800-talet emigrerade 25% av landets
befolkning.
De ekonomiska flyktingarna som flydde usla jordar, upplevelse
av religiöst tvång eller att landet inte hade något att ge, alla des-
sa som ändå hade lite pengar att betala för resan åkte till Ameri-
ka.
De som inget hade var hänvisade till Danmark och Tyskland och
en tillvaro som inte var så mycket bättre. De blev daglönare, tigg-
are eller gick bara under.
Ändå, alla de som pratar om svenskhet och det svenska, tycks inte
kunna denna delen av den svenska historien.
Borta tycks tanken om solidaritet vara. Sverige och svenskarna som
genom den moderna historien varit ett föregångsland när det gäller
just solidaritet. Allt från Abessinska kriget då de italienska koloniali-
satörerna bedrev folkmord på 1860-talet och svenskar samlade peng-
ar till bl a amulanser, över Spanska inbördeskriget då många svenskar
for för att delta på republikanernas sida mot fascismen till Vietnam då
svenskar gick man ur huse för att visa sin solidaritet.
Nu verkar den delen av det svenska folkliga arvet gått under.
Nu spottar vi på tiggare, vill stänga gränsen och om vi tänker utanför
landet handlar det om att skicka vapen till diktaturer eller soldater till
moderna kolonialkrig under USAs flagg.
Kommentera inlägget här:
