2015-05-06
02:10:09
Så är det
Alice Goffman levde under sex år i en av Philadelfias svarta
förorter. Hon försökte leva tillsammans med några av invån-
arna där och dela deras liv.
Det hon upplever är ett samhälle som är under övervakning,
ett slags övervakningssamhälle med repression som enda
medel att bryta de strukturer som skapar kriminalitet.
Goffman ser ingen framgång i denna kamp. Tvärsom. Det
som sker är att strukturerna etableras på bägge sidor och
ingen vet hur man skall ta sig ur dem.
När polisen ökar sina ansträngningar svarar bara förorten med
att etablera sig mer och söka nya vägar i sin kriminalitet.
Det intressanta är att Goffman som på dagtid lever i vit medel-
klasmiljö känner av klassmarkörerna som hennes svarta vänner
om natten förmedlar. Markörerna blir också starkare med åren.
Jag tänker på Michael Schmidt som levde med nazister i Tysk-
land på 90-talet och var tvungen att avbryta sitt under coverarb-
ete då han sögs in i den nazistiska miljön och blev för nära de
nazister han umgicks med.
Goffman kan ju bara sluta vara där. Det kan inte de som bor där.
Men hennes poäng är att repression bara cementerar utanför-
skapet som i sin är grunden för den kriminella miljön, samt själv-
klart den sociala och ekonomiska fattigdomen.
Kommentera inlägget här:
