2015-05-12
14:20:39
viktig text om vår nutid
När jag läser Roland Paulsens bok Vi bara lyder känns
det som om man skickas in i en värld beskriven av Franz
Kafka eller i en dystopi som Huxleys i Du sköna nya värld.
Verkligheten överträffar gång efter annan fiktionen och så
också nu. Paulsen hänger med Arbetsförmedlingen under
en tid på olika nivåer och det han skriver ner är en värld
som skapar sig själv. AF är en värld i sig själv som sedan
lång tid stängt sig ute från omvärlden. Om du kommer dit
skall du skriva egna CV och delat på deras meningslösa
möten och om du skulle protestera mot all smörja som på-
tvingas dig får du reda på att dina bidrag fryser inne.
AF behövs i storts ett inte längre. De flesta som ordnar ar-
bete gör det på egen hand. Problemet idag är att det finns
allt färre arbeten och att arbete efter arbete försvinner då
det rationaliseras bort eller automatiseras. Människan blir
överflödig. Under tid har samhället för de mängder av arb-
eten krävt studier som inte motsvarar det arbete man utför.
Först blev skolan förvaringsplats, sedan följde gymnasiesko-
lan efter för att nu högskolan går samma väg. Vi behöver sko-
lor i första hand för att kontrollera massorna. Väldigt lite av
den utbildning som idag genomförs, på alla nivåer, har egent-
ligen någon betydelse. I det perspektivet är det inte så svårt
att förstå varför så många lämnar skolan utan att lärt sig någon-
ting.
I Paulsens bok refererar han till alla dessa onliners och tänke-
meningar som bl a dränker Facebook. Det är varianter av
"Bättre en fitta på kuken än tio i frysfacket".
Paulsens beskriver några av föreläsare som skjuter iväg dessa
fraser som blivit något av Arbetsförmedlingens credo.
Hellre en mening som syftar till nonsens än en seriös diskussion
som kan förändra den verklighet man lever i.
Paulsens lilla skrift är av den kategori som vi har för lite av. En
praktisk studie av verkligheten idag. Så här ser det ut idag. Vad
skall vi göra åt det? Vad är egentligen ett "riktigt" arbete? Hur
skall vi organisera samhället så att nästan alla känner det som
sitt samhälle? och vad händer om vi inte gör det?
En annan bok i samma ämne
Kommentera inlägget här:
