leifsjoqvist

Man bör tänka efter när man lyssnar till de som pratar om välfärdsstatens död. Det är samma personer och samma tänk som med statsskulden på 80-talet förklarade att vi hade stor skuld som bara kunde betalas av dem som har minst(de som hade mest var ju tvungna att få skattesänkningar och mera pengar annars skulle de inte orka arbeta för nationen). Så kom krigsflyktingar från gamla Jugoslavien och åter skulle välfärdsstaten gå under. Det gjorde den inte. Så kom bankkrisen och nu... var det inget tal om att spara för nu kunde ju de rika drabbas så miljarderna rullade och gissa vilka som fick betala notan. Nu är vi där igen. En rapport i veckan som berättade att rika svenska undanhåller 1300 miljarder för beskattning skapade inga rubriker. Tvärsom. Istället fortsätter mantrat om flyktingarna som visst skapar ett läge där det kommer att kosta. Men det är en kostnad som är liten i jämförelse med vad de oförskämt rika stoppat på sig under bankkrisen och tiden efter. Så de som pratar om välfärdsstatens kollaps har aldrig överhuvudtaget varit intresserade av en välfärdsstat utan varit ute efter en nattväktarstat sedan decennier.