2015-11-10
02:35:05
"inte tolkas alltför mycket"
1976 såg jag Hjärta av glas av Verner Herzog på Sandrew.
Jag hade sett Aguirre, der Zorn gottes innan och var förbe-
redd på att det kunde bli svåra timmar i fåtöljen. Det blev
värre. Jag minns min leda. Jag minns mina anstränga för-
sök att hitta mening i det stora flödet av bilder.
Jag blev aldrig klok på den.
Jag hade tagit sabbatsår från gymnasiet och arbetade på
Beckers ackustik vid Sisjön. Där arbetade jag med en kille
som var några år äldre och som läst litteraturvetenskap.
han blev salig över att en annan människa sett filmen.
Jag minns hans långa tolkningar av det röda och av dal-
arna som antingen kunde representera kön eller enkel
dialektik. Samma man höll långa monologer om Grass
och Blecktrumman eller Becketts Molloy och andra be-
rättelser. Jag är honom tacksam om än jag glömt hans
namn för de berättelserna som jag haft med mig genom
livet och som gjorde att jag själv slapp att läsa Beckett.
Men Hjärta av glas såg jag och det är nog den film jag
haft svårast att se men som ändå följt med, bilderna, gen-
om hela livet.
Jag garvade lätt när jag läste Axxes TVs påannons av
filmen:Hjärta av glas är den märkligaste av filmerna i
serien Herzogfilmer, som bör ses med ett öppet sinne
och inte tolkas alltför mycket.
Hjärta av glas utan tolkning blir ju en total meningslöshet.
Kommentera inlägget här:
