2015-11-04
15:52:49
principlös kritik av DÖ
Jag gillade inte DÖ.
Jag såg den som ett hot mot demokratin på det
sätt att en längre tids konsensus mellan de eta-
blerade partierna, vilket i vissa stycken gav intryck
av korporativism, nu blev en fast styrelseform.
Ett samhälle består av klasser där det finns olika
agendor. De rika skyddar till varje pris sina privi-
legier men har en allmänhet att ta hänsyn till när
det gäller deras girighet. De fattiga har bara en
möjlighet till förändring och förbättring och det
är kamp i organiserad form.
Klasskamp innebär att fattiga driver sina krav och
endast så kan de få förbättringar.
De företräds av organisationer och partier.
Vilka företräder de fattiga idag?
Vilka partier?
Vad gör folkrörelserna, vad gör facket?
Men kritiken av DÖ har även en helt annan agenda.
Det är de som vill ha sann korporativism.
Det är de som skriver på SvD och GPs ledarsidor.
De ropar nu efter en överenskommelse mellan S och
M för att få stopp på flyktingvågen.
Det är ju värre än DÖ.
Det är ju så nära ett korporativt statsskick man kan
komma.
De två största partierna skall samarbeta om flyktingfrågan
och sedan...vadå?
Svenskt Näringsliv skulle applådera ett dylikt samhällsskick.
Läs Nordeachefen Wahlroos bok om ekonomi där han menar
all ekonomisk politik skall bestämmas och styras av de som
kan och vågar, alltså av sådana som Wahlroos själv.
Kommentera inlägget här:
