2015-11-11
00:52:13
Varför pratar överheten om kollaps och undergång
Vi lever i en högst märklig tid. Lars Calmfors säger i AB
att svensk ekonomi går som på räls. Ledande politiker
från M och S och inte minst SvD ledarredaktion hävdar
att landet är på väg mot kollaps, ja SvD pratar om under-
gång.
Det var de ord de använde under statsskuldstiden på 80-
talet och även då var S och M överens om att rika måste
få skattelättnader och fattiga få sämre förmåner.
Denna paradox som aldrig skapar ett reellt politiskt alter-
nativ.
Jag låg och kollade på Moores Capitalism a love story.
Det jag fastnade för var hur en av världens största bank-
er, Citibank, pratade i ett brev till sina rika kunder om att
1% ägde det mesta och var den nya plutokratin. De prat-
ade om att hotet mot denna ordning var demokratin och
att det var obehagligt att fattiga kan ha lika mycket röster
som rika. Man skulle kunna tro att det var ett satiriskt konst-
stycke för att svartmåla de snuskigt rika, men nej, det kom
från dem själva.
Under 2000-talet berikade de sig med sådana summor att
få ens klarar att beskriva hur stora. Så sket det sig till slut.
Vad hände? Jo, staten gick in och gjorde de rika skadelösa
och vi fick åter en diskussion om hur de fattiga vegeterar på
statliga bidrag.
Hur är det möjligt att ett så ruttet system inte bara överlever
utan blir starkare?
Finns det något i vänstertraditionen som det måste göras upp
med?
Jag vill mena att bland de 99% som inte är snuskigt rika finns
en förkrossande majoritet som skulle vilja förändra systemet,
som skulle vilja ha social rättvisa och solidaritet både lokalt
och globalt.
Men det verkar inte finnas något fungerande alternativ.
Få om ens någon längtar efter Gulag eller stora språng eller
år noll.
Socialismen innan den tog statlig skrud varslade ju om bättre
allt: mer frihet, mer rättvisa, mer demokrati och mer livskvalitet.
Vi skulle få leva ut vår fulla potential.
Nu är det väldigt mycket tvärsom
Våra ledare pratar om: Ett folk , ett land.
Stängda gränser övervakade av militär.
De stora företagen har fått frikort med TTIP att göra som de vill
utan demokratisk insyn eller översyn.
Det ropas efter krig både lokalt och globalt mot islam.
Ändå går inte folk ut och demonstrerar.
Ingen systemkritik utan spridda skurar om att man skall vara snäll
mot flyktingar.
Kommentera inlägget här:
