2015-10-20
01:11:00
En dag i systemkollapsens Sverige
Jag steg upp klockan sju. Jag övervägde att somna om.
Måndagsmötena med skolan är inte särskilt viktiga för
min del men det är en rutin och den skall göras.
Jag satte på mig hörlurarna och dunkade på med Strato-
varius, för mig en ny storhet, och cyklade iväg i en lätt
kylig höstmorgon som varslade om mörkare och kallare
tider.
Det visade sig att det inte skulle vara något möte denna
morgon så jag kom i onödan. Pratade med Rudy i personal-
rummet om fotboll, högt och lågt. Mycket skvaller.
Jag cyklade till klubben för att möta Korosh och prata lite
om fotboll och förort och även hur man skall agera med
fotbollen när det gäller alla flyktingar som kommer.
När vi satt och pratade kom min gamla spelare Martin som
går i kontraktstider med IFK. Kommer han att få ett A-lags-
kontrakt är den stora frågan i hans liv just nu.
Vi pratade gamla tider. Skvallrade ännu mer.
När de gått var det meningen att jag skulle hjälpt till att rulla
ut konstgräset till vårt nya projekt, en konstgräsplan för de
minsta med sarger och stationära 3-mannamål.
Men anläggningsfirman dök inte upp. Mattan som skall ligga
som bas hade inte kommit.
Jag cyklade hem för att äta. Skickade in en ansökan om anslag
för att driva träning för flyktingar på tisdagar och torsdagar på
dagtid. Lyssnade på radio om hur en israelisk lynchmobb mör-
dat en oskyldig eritrean i tron att denne var terrorist.
Jag tog cykeln tillbaka till planen. Jag cyklade igenom Backa
Röd som av polisen klassas som en no-go zon. En förort i
totalt förfall som styrs av kriminella gäng. Jag hejar på några av
de killar/unga män som skulle vara dessa styrande och de hejar
tillbaka. De frågar hur det går i fotbollen och någon frågar om
brorsan sköter sig. På vägen till planen hejar jag på romska,
somaliska, irakiska familjer och en vietnamesisk tant. Lite moln
på himmeln med det verkar inte komma regn.
Jag har fotbollslektion på planen. Fotbollsklassen är 38 elever från
Brunnsboskolan som har fotbollen 2 stora pass i veckan. Måndag
och tisdag. Idag körde jag poängmatcher med dem vilket de älskar.
Det gnälls en del och jag får korrigera någras språkval. Någon har
förtvivlat svårt att se vad han gör själv men gnäller ständigt över an-
dra. Väldigt pubertalt. Nästan alla elever har föräldrar med utländsk
bakgrund. Det är inget jag bryr mig om. För mig är de ungdomar
gränsande till att vara barn och därför agerar jag som om de är ung-
domar gränsande till att vara barn. Som tränare brukar jag behandla
mina spelare med respekt oavsett om de är seniorer eller 6-åringar
och jag kräver full respekt tillbaka. Jag har sällan problem i mina möten
med spelare. Jag är ganska trött på dem som söker att göra skillnad
på spelare och använder etnicitet som förklaring till beteende. Som
om kurdiska bergsbönders hade för vana att springa omkring och skrika
kuksugare till varandra.
Jag gör en snabb visit hos min far som är på ett äldreboende och där
det är bra lokaler och bra personal. Han har ett eget rum och alldeles
utanför hans dörr finns en gemensamhetslokal där man äter tillsammans
(om man vill) och gör saker tillsammans.
Jag cyklar hem över Marieholmsbron och ser den nya bilbron växa fram
parallellt med cykel- och tågbron. Några miljarder går åt till detta projekt.
Det finns pengar. Det handlar bara om hur de fördelas.
Jag handlar på Netto och kommer in en timma innan stängningsdags.
Jag hejar på familjer från Makedonien, Turkiet och Kap Verde och prat-
ar med en kvinna från Iran.
I mörket söker jag med cykelljusen efter min upplysta ingång.
Jag hittar den och möter min granne från Ukraina i dörren.
Alla dessa möten.
Skulle de varit bättre om jag bara mött svenskar?
Jag förstår inte det tänket. Jag delar min tillvaro med människor inte
etniska schabloner.
Och med möten i mitt liv måste jag säga att jag skulle torka ut
intellektuellt om bara det svenska skulle bli kvar.
När jag sitter i tidiga natten och funderar kommer frågorna:
- Var är kaoset?
- Var är systemkollapsen?
- Vem vill få oss att tro på dravlet om kaos och kollaps?
Kommentera inlägget här:
