2015-10-26
00:40:15
En positiv sida med rasismen
Under den senaste tiden har jag diskuterat politik
med människor på ett sätt som inte hänt sedan jag
som revolutionär på 70-talet ville förändra världen
från grunden. Det var nog mest jag som pratade då
och den andre som inte lyssnade.
Men SD har ändå slagit sönder den konsensus som
i princip rått sedan 70-talet. De sju etablerade partier-
na börjar nu i ren självbevarelsedrift att söka strider
för att få existensberättigande. De ser ju hur SD som
politiska slukhål tar deras väljare.
Det kan ju vara bra för demokratin.
Man kan hoppas att dagens politiska diskussion inte
skall sluta som den om de enorma budgetunderskott-
en. Då vann ju propagandan om att vi alla var i skuld
och därför var det de utan makt och pengar som var
tvungna att stå tillbaka. Allt blev sämre för de som tjä-
nade mindre och av en händelse blev de rikare ännu
rikare och på något sätt försvann de stora budgetund-
erskotten ur diskussionen.
Då liksom nu när man påstår att det finns skulder som
måste betalas är det de som är sjuka, barn, gamla ell-
er har dålig lön som skall betala för de nyanlända.
Man kan ju tyckas att de skulle vara de med pengar och
stort ägande som skulle betala.
Men ändå, vi diskuterar i alla fall.
Det är inte längre så tyst i nationen Sverige.
Jag tror inte att majoriteten av de som röstar på SD öns-
kar skjuta och avrätta mörkhyade, lika lite som att majo-
riteteten av de 44% som röstade på NSDAP i det tyska
valet 1933 var för koncentrationsläger.
Men ändå, all rasism har en tendens att sluta i stora trag-
edier.
Kanske kan det bli ett uppvaknande för folk om hur stora
skillnaderna är mellan dem som har och de som inte har?
Kanske vi kan få en diskussion om att vapenexporten gan-
ska helt och hållet skall ge sina vinster till migrationsverket
så att man kan kompensera för de vapen som tvingat hit
folk från ställen i världen där Sverige direkt eller indirekt
stödjer krig och kaos?
Kanske kan socialdemokratin begripa att man inte kan kas-
ta alla socialism överbord när det redan finns ett semifasc-
istiskt och fyra öppet borgerliga partier( det behövs alltså
inte ett till)?
Problemet är V-partiet som nu tävlar med Miljöpartiet om
vilka som skall vinna slaget om det intersektionella, när
det faktiskt finns ett stort skriande behov av ren klasskamp.
Kommentera inlägget här:
