2015-10-17
01:33:29
rättvisa för vem
När Rättviseförmedlingen lägger fram sin lista om
vilka personer som skall ha framträdande position-
er i den kulturella sektorn uppstår massa frågor?
Varför fick de uppdraget?
Om man skrapar lite på ytan är det idag en liten grupp
som styr de offentliga debatterna, alltså de som finns
i våra större medier.
Det är som den svenska fotbollens tränare och ledare
som alla verkar ha fötts av samma mamma.
Detta går igen i kulturen.
Jag undrar över hur många av de 334 namn som finns
på listan från Rättviseförmedlingen som inte har läst
något som gör att de köper och verkar i det intersektion-
ella tänkandet?
Hur många av de 334 sympatiserar med rasifieringsteorin?
Om det nu är så att de alla, som jag tror, tillhör samma skrå
borde de ställa sig frågan:
Vänsterns kris som pågått sedan det nyliberala genombrottet i
slutet på 70-talet har ju inneburit att de som kallar sig vänster.
eller kallas vänster, egentligen övergivit det tankegods som
skapade den vänster som blev en stark kraft från början av
1900-talet.
I synnerhet har man övergivit klasskampen och tanken på att
organisera de fattiga och maktlösa kollektiven.
Om man skall hårdra det har de intersektionella varit framgångs-
rika. Det klasslösa kampanjandet har drivit på så att kvinnor nu
finns i beslutande organ, att rasifierade finns synliga i debatter och
styrelser och att sexuella subgrupper mer eller mindre accepteras.
en och annan frigående höna tackar säkert de intersektionella för
deras kamp( även om inte de döda utsläppta minkarna kan göra
det).
Men å andra sidan har så mycket i det stora hela blivit sämre och värre.
-Vi har ett klassamhälle som i skillnaden mellan rik och fattig inte
haft så stora skillnader sedan 1800-talet.
-Vi har ett proletariat i våra förorter som är utan arbete, i dåliga bostäder
och trångbodda syns och hörs de bara när de kriminella gängen skjuter
ihjäl varandra
-Skillnaden mellan de som har makt och de som är utan har skapat ett så
stort glapp att Sverige har fått ett missnöjesparti som håller på(om det inte
redan är)att utvecklas till en reell maktfaktor.
När de som förr var vänster organiserade sig i parti och folkrörelser så
organiserar sig dagens s k vänster i skrån där de söker projektbidrag
och man föreläser för varandra.
Kommentarer:
#2:
Tony Malmqvist
Jag har många gånger förundrats över hur en relativt liten grupp i samhället kan ha sånt inflytande som dom faktiskt har inom exempelvis media. Sen att mycket landvinningar har åstadkommits mycket tack vare svensk hederlig flathet och att man i vissa fall har lagt sig ner platt marken utan att nämnvärt ta fajten, där har vänstern mycket att vara tacksamma för. För så länge man inte möter på nåt motstånd som är värt namnet är det bara att köra på, grönt ljus hela vägen.
Kommentera inlägget här:
Känner igen diskussionen i teckningen från 70 talets interna möten i yttersta vänstern kretsar.lärorikt men med ålder kommer andra mera konservativa tankar.