2015-09-29
10:49:32
19-2
Under några dagar har jag sett serien 19-2. Det är en
kanadensisk serie som utspelar sig i Kanadas näst störs-
ta stad Montreal. Det handlar självklart om poliser. Allt
annat är originellt tema för en serie.
Alla polisserier är variationer på Hill Street Blues.
Så också denna.
Det är två säsonger(tredje på gång) och det handlar om
vardagligt arbete med droger, sex, hemlösa, gängkrim,
mord och det handlar om hur det inom den egna grupp-
en finns missbruk, kriminalitet, hustrumisshandel, otrohet,
skilsmässor, pedofili och så några flator.
Jag gillar det.
Det är inte originellt eller särskilt någonting egentligen.
Det är sakta malande realism.
Är Nick korrupt? Kommer Ben att fixa sin familj och sin relation?
Vem är Audrey egentligen?
Det är också en skildring av storstadens baksidor. Man får följa
de som inte klarar av sin verklighet. Alla de som får finnas på
bakgatorna och de som inte ens får en bostad.
I dagens mediavärld får man ta emot det lilla som erbjuds i små
försök att vissa vart ett liberalt samhälle leder oss. Vad de gigan-
tiska klasskillnaderna leder till.
Den engelska WPC 56 är på tre säsonger med 5x45min som
löptid per säsong. Här kommer vi till Birmingham 1956 och en
av de första kvinnliga poliskonstaplarna tar plats på en station.
Som så ofta i serier idag skall man avhandla sexism, kön och
ras också också här. Men när handlingen läggs till 1956 blir
allt så mycket tydligare. jag fascineras över vad man då kunde
göra utan att ens kvinnorna själva tyckte det var något att prata
om.
Det är polisseriens signum att den är nästan den enda idag som
sysslar med socialrealism.
Så också WPC56 som är mycket sevärd.
Kommentera inlägget här:
