2015-09-26
12:44:53
Då klasskampen gick i träda
Fram till 70-talet byggde sossarna välfärdssamhället.
De skedde i sann korporativ anda. Regeringen och
kapitalet var ett. Staten och kapitalet sitter i samma
båt, sjöng Blå Tåget(och sedan Ebba Grön).
Under 70-talet söker socialdemokratin att svara upp
mot en aktiv vänster och söker mer långtgående lös-
ningar för att ta steget fullt ut och genomföra ekono-
misk demokrati. Man jobbar med löntagarfonder som
ett sätt att på inflytande över kapitalet. Sakta och
mycket osäkert är tanken att facket skall ta fler plats-
er i styrelserummen och öka sitt aktieinnehav.
Det gick åt helvete.
Dels fanns en vänster som såg det som ett sosse-
projekt och därmed ett hot mot den vänster som kän-
de vind i seglen. En del av vänstern såg det korpora-
tiva draget och att facket var korrumperat.
från höger hade SAF från 1973 bestämt sig för att föl-
ja en internationellt trend som hette nyliberalism.
Kapitalet behövde inte staten utan skulle staten skulle
lära sig att underordna sig kapitalet.
Med Thatcher och Reagan exploderade denna utveckling.
När då vänstern backade tillbaka. När vänstern inte kunde-
möta att de stora föredömena Sovjet och Kina slog in på
statskapitalistiska vägar och när sedan hela öst föll så
stod vänstern rådlös.
Visionslös.
Hela projektet kollapsade. Det fanns inte längre några
projektionsytor att fästa sin politik mot.
Vilken arbetare i väst ville ha det som i öst?
Vilken arbetare tyckte att de stater som befriade sig i
Tredje Världen var något att stå efter?
Hur många förskräcktes inte av den vänsterterrorvåg
som rådde under 80-talet?
Så man backade bort från hela projektet.
Man backade från marxismen, från socialismen, man
backade från kampen mot kapitalet.
Istället sköt man in sig på miljö, sex, kön och etnicitet.
Man hittade maktordningar som inte utgick från klass
utan från sex, kön och ras.
Så försvann "folket" från vänstern.
Så blev vänstern en angelägenhet för medelklassen och
de intellektuella.
Kommentera inlägget här:
