2015-09-27
23:34:35
Inte mycket har hänt
Jag satt och pratade med en gammal vän. Han mår inte bra.
Svårt att sova, svårt att finna mening, upplever sig leva i en
bubbla och ibland svårt att ta sig upp ur sängen överhuvud-
taget.
Låter mycket som depression.
Ett allt vanligare tillstånd hos medborgaren.
Då borde det väl också vara så att det skulle vara lika lätt
att prata om det som ett benbrott. En skada och en annan
skada. Men vem skulle söka att dölja ett benbrott? Vem
skulle skoja om någon som har brutit benet? Vem skulle
söka förminska någon som har brutit benet?
Psykisk ohälsa är ännu en dold folksjukdom som man inte
gärna skyltar med.
Kanske har det blivit lite bättre.
Jag minns min tid på Lillhagen där det verkligen var VI, per-
sonal och DOM, patienter.
Jag minns att vi pratade i fikarummet om att bland det värs-
ta som kunde hända var att bli som DOM.
Den som blivit utsatt för benbrott skulle nog ganska enkelt
kunna ta lite skämt och fördomar om människor som bryt-
er ben. Det är inte lika enkelt för en som får en stigmatiser-
ande sjukdom. Om denna sjukdom måste man prata och
vem vill göra det om man då också måste ta på sig en säck
med fördomar.
Också här kan man se vikten av jämställdhet.
Tänk vad skönt för alla män att slippa gå omkring och alltid
vara stora och starka och istället emellanåt kunna slappna
av och prata om sina tillkortakommanden.
Kommentera inlägget här:
