2015-09-19
13:45:12
Om vad vi kan prata
Det pratas om åsiktskorridorer i det lilla landet Sverige.
Det är inget nytt. Det märkliga är att det sedan 80-talet,
då ordet mediavänster dök upp, är att denna korridor
skulle styras av någon slags vänster.
Så sned är hela vårt tankesystem om höger och vänster.
Det borde inte var så svårt.
Det intersektionella är inte vänster. Det är liberalism.
Om vi fick en total jämvikt mellan könen, lika mycket kvin-
nor som män i bolagstyrelser, så skulle ju inte samhället
i stort för det vara vänster. Det är inte antalet kvinnor i
ledande positioner som styr det.
Om vi fick en total jämn fördelning av etniciteter i våra styr-
ande organ så skulle ju inte samhället i stort bli vänster för
det. Det är inte fördelningen av etniciteter i ledande organ
som styr samhällets positionering i höger och vänster.
Om vi fick in alla former av sexuella minoriteter i ledande
organs kulle inte heller det leda utvecklingen i samhället
åt vänster.
Inte heller en utveckling av produktionen i klimatsmartare
produktion skulle leda utvecklingen åt vänster.
Den vänster som vi ser representerad driver ju just
dessa i grunden liberala frågor.
Poängen är att om man inte för in klass i ekvationerna är
det inte vänster, kan inte vara vänster.
Vi hade aldrig haft en åsiktskorridor av "vänster" om denna
åsiktskorridor drivit den klassiska vänsterns frågor: klass-
kamp i form av frågan om ekonomisk demokrati och inflyt-
ande och detta genom organisering av det arbetande folket.
Organisering av folket i fråga om arbete, bostäder och den
generella demokratin i frågor om yttrande- mötes - och åsikts-
frihet.
Och om vi hade haft en vänster hade den drivit de klassiska
frågorna om nationellt oberoende och alliansfrihet med emfas.
Då hade demonstrationerna( vi hade haft demonstrationer) haft
paroller som:
USA och väst ut ur Syrien.
USA-imperialismen orsak till krigen i världen idag.
Alliansfrihet JA -NATO NEJ!
Kommentera inlägget här:
