2015-09-23
16:00:53
Vart är det på väg
Det har i alla tider funnit en rädsla för den andre.
De som inte är som vi.
För att undvika förföljelse av den andre krävs en
organiserad stat som kan vara skydd.
Om inte utlämnas den andre åt godtycklig behand-
ling som inte sällan slutar i ond bråd död.
Vanföreställningar sprider sig snabbt.
Sd and friends har under snart en decennium tagit upp
den tråd som Ian och Bert startade för 25 år sedan. Der-
as jippo har nu blivit vardag.
En bekant till min mor sa häromdagen att hon närapå
blivit rånad.
Då hon berättade vad som hänt hörde jag att en förvirrad
kvinna pratat om att huvudröntgen och uppenbart var i be-
hov av hjälp, Min mors bekanta såg en kvinna som tänkte
stjäla hennes väska och att den förvirrade kvinnan hade
kumpaner med sig. Hon hade inte sett några,
MEN MAN VET JU.
Det enda som mors bekanta var lite förbryllad över var
att rånaren var ganska ljus i hyn.
Stigmatiseringen som gör att vi ser kriminella och avvikare
vart än vi vänder oss och att markören sitter i huden gör att
jag mår illa.
Inte nu igen.
Som när man söker göra gruppvåldtäkt till ett kulturellt särdrag.
Det begås få gruppvåldtäkter i vårt land och även om förövarna
vid de få tillfällen de begås skulle vara av någon särskild etnici-
tet, vad bevisar det?
99,95% av samma etncitet, vilken det än är, begår ju INTE de brottet.
När ett samhälle börjar svamla om etnicitet som någon slags
förklaringsmodell då öppnad masugnarna upp igen.
Kommentera inlägget här:
