2016-04-04
23:55:21
Vanföreställningar
Idag åberopas slutet på 60-talet och 70-talet i
syfte att visa på en slags vänsterhegemonism.
Det är ju inte helt sant.
Sverige styrdes ju av kapitalet med familjen Wall-
Enberg i förarsätet.
1973 avslöjades av en hemlig polisiär-militär grupp,
IB, hade sedan 1965 spionerat på svenska medborg-
are, lämnat information till Israel som dödat människor,
men framför infiltrerat och registrerat vänstern.
De som avslöjade hela skiten, Jan Guillou och peter
Bratt, dömdes till fängelse.
Svensk media ägdes av familjer som knappast kunde
anklagas för att vara vänster.
1976 fick vi en borgerlig regering.
Tantsnusk var gångbar litteratur och lästes i högre grad
än all slags vänsterlitteratur.
Flamingokvintetten och annan dansbandssmörja sålde
mer än proggrocken.
Det finns en otäck historieskrivning som tar 70-talet som
en intäkt för att likna dagens s k åsiktskorridor med 70-
talets. Inget kunde vara mer fel. En Jan Myrdal då var
alltid angripen om än inte lika hatad som idag.
Vänstern sökte rädda de ruttnande folkrörelserna men
hade inte kraft nog.
Det fanns ett vänsteruppsving men det var inte mer än
en krusning på ytan. VPK låg på sina 4-5% och ytterlig-
hetsvänstern kom aldrig över procenten.
Problemet med denna syn om vänsterns styrka på 70-talet
är att det förmedlas av några få och inte sällan av de som
själva var ytterlighet då och som idag gjort en helvändning
och istället tillhör den elit de en gång så hårt kritiserade.
Kommentera inlägget här:
