2016-04-03
00:02:00
Varför gick det så fel?
Lyssnar på Snedtänkt och funderar över varför det blev så
galet med vänstern.
I programmet har man roligt över alla splittringar som ju fak-
tiskt var en realitet.
Det fanns ju försvar för alla splittringar. Någonstans i de rys-
ka eller kinesiska partiernas historia fanns ju något att snappa
upp som stödde det egna sekteristiska beteendet.
Om man var små kunde man hänvisa till att Kinas kommunis-
tiska parti bara var 7 stycken när de bildade partiet i Shanghai
i slutet på 1800-talet.
Det fanns ju bra saker att slåss för och det gjorde bra saker:
-Gör facket till en kamporganisation var ju en demokratikamp
och syftade till att bryta den stelnande byråkrati som mer sam-
betade med kapitalet än med sina medlemmar.
-Kampen inom hyresgästföreningen var ju samma sak.
-Kampen för att försvara de demokratiska fri- och rättigheterna
i syfte till att motverka totalitära tendenser var ju riktig. Det ser vi
ju idag när fler lagar för att inskränka våra liv kommer till stånd.
-Kampen mot ekonomiska orättvisorna. Så länge ett samhälle bygg-
er mot ekonomiska orättvisor kan man inte kalla det en demokrati
i ordets rena betydelse.
-Kampen och solidariteten med befrielserörelserna i Tredje Världen
var ju i huvudsak rätt och riktig.
Så vad gick fel.
Det internationella analyserna och ideologin.
Imperialismen har ju som mål att styra världen. Det råder det nog
ingen tvekan om. Men problemet var synen på vem som var vad.
Vem som var fiende och vem som var fiende. Det gjorde att vänstern
slets sönder. Imperialismens credo är att söndra och härska och
det lyckades ju närmast fullt ut.
Tanken på en revolution i Sverige var ju döfödd redan då. Reform-
ismen hade ju under 1900-talet vunnit enorma landvinningar och att
säga att man med vapen i hand vill riskera allt som gjort att folk skulle
få kommunism var ju självmord.
Marx och Lenin skrev i sin tid. Ingen av dem sa att historien skulle använda
deras texter med karbonpapper. Var tid har sin politik och sin analys skrev
någon av dem. Det blev inte mycket av det.
Så nu kan vi sitta och garva över bokstavsvänstern istället. Så mycket som
var dumt. Så mycket som var onödigt. Så mycket som inte var förankrat i
verkligheten.
Man kan fråga sig varför vänster hade sin guldålder mellan 65-75 när de
ekonomiska hjulen rullade som aldrig förr. På 60-talet kunde en arbetare
försörja en familj på sin lön. Varför inte sedan 1985 och fram när klass-
skillnaderna galopperar och restaureras till nivåer som för 150 år sedan?
Handlade bokstavsvänstern mer om en generationskonflikt än en klass-
konflikt?
Kommentera inlägget här:
