2016-08-02
12:18:57
Berättelsen
Jag går till Netto för att handla. Jag behöver
inget egentligen. Jag går dit för jag känner
mig rastlös och vill köpa något gott, som jag
som sagt inte behöver. Utanför sitter en ung
man på några kuddar och sover. Muggen fram-
för honom är tom. Det finns en text på en kar-
tong framför honom. Jag läser inte. Jag vet ju
inte om det som står där stämmer. Troligen är
det en sockrad berättelse om varför just han be-
höver pengarna till sin familj. Jag har svårt för des-
sa tiggare. Det känns så uppgivet att tigga. Det
är den besegrades handling. Det säger: jag har
gett upp, ge mig nu några allmosor så jag kan leva.
Jag har svårt för detta. Men det är för mig obegripligt
att dessa de fattigaste kan göras till det stora hotet
mot oss alla. Det finns ingen sanning i en sådan tan-
ke. Men de kartongskrifter som sprids via Facebook
och Sejter har större genomslagskraft. Tiggarna ingår
i den stora konspirationen att ta över fosterlandet.
Hur är det möjligt?
Den antiziganism som sägs öka är inte ny. Den är gammal.
Jag är uppväxt med föraktet för zigenare. Fram till mitten
av 60-talet kunde denna antiziganism husera. Då var den
politiska makten i samklang med den folkliga rasismen.
Med Taikon kom organiseringen och när då den politiska
makten ändrade sig förändrades förhållandet till romerna.
Men under har antiziganismen legat och pyrt. Pyrt och väntat
på en ny makt som kunde sätta upp värmen igen. SD kom.
När jag kommer ut från Netto och köpt saker som jag inte
behöver ser jag att den unge mannen fortfarande sitter och
sover. hans mugg är fortfarande tom.
Jag lägger inga pengar i den. Jag försvarar mig med att jag
inte har några kontanter.
Jag cyklar hem, lägger mig i soffan, äter av det som jag inte
behöver och tittar på en film som inte ger någonting.
Kommentera inlägget här:
