leifsjoqvist

2016-12-10
01:39:00

Alla pratar om Dylan
Idag har ju nästan alla ett nästan magiskt förhållande till
Bob Dylan. Jag tillhör inte den skaran. i mitt lyssnade gen-
om åren har han inte betytt så mycket.
Första gången jag lyssnade ordentligt var när Before the
flood kom. En liveplatta från turnen med The Band. Dylan
hade varit borta från scenerna i sju år så det var en stor
grej. Då fastande jag för Like a rolling stone som i den live-
versionen är den bästa låt han gjort.  fastnade gjorde också
Lay lady lay och självklart Knockin on heavens door.  Jag
minns inte om Blowin in the wind var med på skivan men den
och Times are a changing hade ju potential för en ung revo-
lutionär. den skivan jag lyssnat på mest är den som kom 1973
och bara hette Bob Dylan. Låtarna Lily of the west och  Cant
help falling in love with you gick runt på mitt Scotch C-60 band.
Image result for bob dylan lily of the west
1976 kom Desire med låten Hurricane som var ett statement
för en feldömd fånge och den svängde och gick runt på skiv-
spelaren.
Sedan blev han kristen och Slow train coming var ju ren skit.
1983 kom Infidels och låten Jokerman som gjorde honom intres-
sant igen men inte mer.
Sedan dess har jag bara lyssnat på det han gjorde i sina tidiga
år. Inget va det nya.
Related image
Men när jag lyssnar på hans självbiografi på P1 blir jag bunden.
När han berättar hur han söker upp Woody Guthrie som sitter
med Huntingtons Corea på sjukhus och inte längre kan sjunga
eller spela och Dylan spelar sina egna låtar för honom. Det är
ju ett möte på en avfallsplats mellan gudar.
Jag tänker på Woody Guthires självbiografi Hela härligheten när
jag lyssnar till hur Dylan liftar från Illinois till New York och i några
år spelar för ingenting på små barer och sover där han får plats.
Så lika är deras historier.
This land is my land, this land is your land.
Image result for woody guthrie hela härligheten
Det var intressant att höra att en av de låtar jag hört mest
på i hela mitt liv, House av the rising sun(och gillat alla ver-
sioner jag hört, nästan....), är en låt som Dylan snodde av sin
mentor Dave van Ronk till Dylans första platta.
Ronk som mentor då måste allt bli bra.
Kommentera inlägget här:
Namn: Kom ihåg mig?
Mailadress:  
Bloggadress:  
Kommentar: