2016-12-11
01:08:09
Då och nu
På 70-talet menade en stor del av vänstern att folket undanhölls
stora delar av den gemensamma verkligheten och att denna mörk-
läggning i huvudsak styrdes av mediabolagen. Kvällspressen skrev
bara om mord och sensationer och de stora morgontidningarna var
i princip språkrör för kapitalet. Endast i Gnistan eller Proletären ( även
om de ansåg om varandra vara språkrör för Peking eller Moskva)kun-
de sanningen skrivas. den stora uppgiften handlade om att upplysa
folket om denna sanning och när man väl lyckades med det skulle
samma folk strömma ut på gatorna och göra revolution.
Idag menar den Sverigevänliga(men ack så fylld av hat)rörelsen att
folket undanhålls sanningen om vad som sker i landet. Man menar
att Sverige är en Demokratur ( finns säkert en tanke om gamla Sovjet
och analysen där om en nomenklatura). De menar att denna mörk-
läggning styrs av en vänsterfeministisk elit som i maskopi med media-
bolagen och de sju övriga partierna i riksdagen döljer sanningen och
ständigt bara ljuger om sakernas tillstånd. Endast i Avpixlat eller dennas
systersejter kan man ta del av sanningen. Uppgiften är att upplysa folket
om sanningen och när folket väl blir upplysta om detta kommer samma
folk att strömma ut på gatorna och göra en Sverigevänlig revolution.
Mellanledet mellan dessa båda riktiningar fanns på 70-talet då några
gubbar hårt drev linjen om mediavänstern. Man ansåg sig själva vara
någon slags vänster men att den vänster som styrde media var av en
annan art som helt blundade för att Sovjet inom kort tid skulle ockupera
Sverige.
Kommentera inlägget här:
