2016-12-14
12:13:30
Debatt
Jag lyssnade på några debatter som anordnats av Svenska
Publicistklubben. När man pratar om hyfs i debatten menar
nog de flesta att man inte skall gå till personangrepp utan
hålla sig till fakta och god ton.
I en debatt med flera deltagare om den senaste mediautred-
ningen är de flesta överens och den är närmast tråkig. Konse-
kvensen blir att intresset slocknar ganska snart och det är en
av få debatter som jag inte lyssnar färdigt på.
Den bästa är den när Quick diskuteras. Guillou och Dan Josefs-
son tar heder och ära av Gubb Stig och Claes Borgström.
Det är roligare att lyssna till Guillou och Jan Josefsson vilka
sällan eller aldrig tar tillfället i akt att göra små person angrepp.
Det är tråkigt att lyssna till torra fakta i Samtiden i SvT1.
Det var bra mycket roligare att lyssna på Donald Trump än på
Hillary Clinton.
I en annan debatt diskuteras journalisten som varumärke. Där
menar Alex Schulman med flera att det inte är några problem
med att vara just ett varumärke. Det finns inga problem med
att köpas av starka företag. Långt borta är den starka ordning
som rådde för några decennier sedan när det ansågs vara
självklart att anta Marx tes, varat bestämmer tänkandet.
Om Volvo köper dig kommer du knappast att skriva kritisk om
vare sig privatbilismens skadeverkningar på klimatet och abso-
lut ingen kritik mot att Volvo inte är världens bästa bil.
Enskilda journalister kan också vara en bromskloss och bli till
ett alibi för att demokratin fungerar. Guillou i alla är, för att ta
ett exempel, men när han och andra likt honom tillåts plats i
det offentliga blir de till ett alibi att systemet fungerar.
Om man inte organiserar sig sker ingen förändring alla åsikter
till trots.
Kommentera inlägget här:
