2016-12-30
15:32:00
En annan tid
talade om Jonny Nilsson, Göran Claesson, Jonny Höglin
och lite mindre om Örjan Sandler. Vi var många som fasc-
inerade följde varvtiderna på 5000m och 10000m. Jag var
Ullevi som liten grabb och stod i den Holländska klacken
och hyllade Ard Schenk när denne slog det svenska hoppet
Göran Claesson.
Sandler i Grenoble
I en dokumentär på P1 kan man följa denna del av svensk
idrott. Den handlar om Jonny Nilsson. Denne Nilsson som
var en helt self-made man. Han fick ta sig in på skridskoban-
an i Filipstad när det var stängt och träna själv. Det fanns
ingen skridskoklubb. Hans föräldrar var helt ointresserade av
idrott och undrade vad han höll på med. Trots detta blev han
under några år det stora skridskoundret. Han vann VM -63
och slog två världsrekord. Han misslyckades på 5000m i
OS -64 men kom tillbaka och vann 10000m. Senare det år-
et misslyckades han på EM. Det visade sig att han hade gon-
orre. Media skrev att han hade en infektion i magtrakten. Men
Nilsson tappade motivationen och när han misslyckades i
OS i Grenoble -68(där Höglin vann och Sandler kom trea)
la han av. Dock skulle han göra avtryck senare då han start-
ade en professionell skridskoliga som misslyckades men som
drog isär sporten som sådan och där intresset så som det var
aldrig kom tillbaka. Parentesen Tomas Gustavsson kan inte
ta tillbaka sporten. Den är i princip död sedan decennier till-
baka i Sverige.
När jag lyssnar kommer jag att tänka på en liten reportagebok
av Staffan Söderblom som hette Folkliv. Det är en samling be-
rättelser från vårat land från ett 80-tal som känns mycket långt
borta. Man känner det när man läser. Man är på väg bort från
något till något annat okänt.
Här finns en berättelse om tidigare nämnde Örjan Sandler. Det
är sent 80-tal och han minns de goda åren och sedan jämför han
dem mer nutiden där hans skridskoklass i Strömsund knappt ens
finns kvar. Läsvärt, minst sagt.
Kommentera inlägget här:
