2016-02-02
13:23:42
Är segern vunnen
Fukuyama skrev på 80-talet att liberalismen hade vunnit
det stora slaget om ideerna. Liberalismen hade vunnit och
framöver skulle vi bara se variationer inom det liberala fäl-
tet till jordens undergång.
Idag har även kapitalismen förts in till denna ideologiska
seger.
Är det så?
Ja, om allt det goda som de säger sker kommer det att bli
så. Om alla hela tiden får det bättre är det så.
Men inte mycket pekar på det.
Man kan också se hur ideologier inte alltid stämmer överens
med vad som verkligen sker. Om det kommunistiska schemat
skulle ha följts så hade revolutionerna på 1900-talet inte skett
i Ryssland och kina utan i de mest industrialiserade Tyskland
och England.
Inte heller skulle kommunismens hopp funnits i de stater som
slogs mot kolonialismen. Om schemat skulle ha följts skulle
dessa befriade stater först industrialiserats i en kapitalistisk
process för att sedan bli kommunistiska.
Inget av detta blev verklighet.
Var det också därför allt gick åt helvete?
I Andra Platser av Stefan Jonsson besöker denne i början på 2000
Senegal. Han träffar där Samir Amin. För 40 år sedan och några år
fram var samme Amin det sista ideologiska hoppet för vänstern. han
skrev att den fattiga världen, periferin, måste lösgöra sig från den rika,
centrum, om någon utveckling skulle ske hos de förra. Det påminde
om Maos tankar om tre världar, där den tredje, den fattiga, måste gå
samman för att någon utveckling skulle ske.
Också Amin skulle puttas bort.
Då 2001 säger han att man idag inte kan sätta hoppet till en alltmer
svårdefinierad arbetarklass utan att hoppet mer står till de rörelser
som slåss för kön, miljö eller mer allmän rättvisa.
Då var Amin och hans tankar sponsrad av svenskt bistånd och det
fanns universitet runt om i världen som producerade tankar i hans
tradition. Jag vet inte hur det är idag.
I vilket fall tror jag att om den stora kapitalkoncentration som vi ser idag
fortsätter är revolterna oundvikliga. Det är bara en fråga om hur de tar
sig uttryck.
IS är ett utslag av detta. I grunden kan de rekrytera därför att människor
upplever en orättvisa.
I Europa kan mycket väl de nyfascistiska rörelserna ta detta utrymme.
Om man ser till SD vinner de mark på sin maktkritik. Det etablerade,
säger de, lurar vanligt folk. Det tragiska är att folk istället för att då ta
kampen mot den verkliga makten istället strider mot dem längst ner
på samhällsstegen.
Kommentera inlägget här:
