2016-02-19
23:17:32
Det viktiga
När jag lyssnar på dokumentären om Ted Gärdestad
får jag minnen av 70-talet och mina tonår. Jag lyssnade
aldrig självmant på Ted. Det var schlager och alltså kass
musik. Men det gick inte att undvika då det spelades var-
je gång man lyssnade på radio eller såg på TV.
Jag tänker på när Myrdal skrev om Charles Dickens. Myr-
dal menade att Dickens var brödskrivare och livnärde sig
på att skriva sina texter som följetonger i tidningar och då
publikationer som ansågs vara för pöbeln. De fina skrev
för en annan publik. Vad blev kvar till eftervärlden?
Så enkelt är det inte med musiken men det finns liknelser.
När mitt minne plockar fram fragment från mina tonår hand-
lar det ofta om outlevd kärlek. I mitt fall handlar det om som-
rar i Värmland där jag gick omkring i torpet och längtade eft-
er flickor och lite senare när jag träffade flickor som jag inte
vågade närma mig till att ens få ett nej.
När jag tänker på denna tid kommer ofta Ted Gärdestad upp.
Sol, vind och vatten är så förknippat med sommar och bitter-
ljuvhet. Come give me love påminner mig om sommarnätter
av längtan. Det är minnen som är påminnelser om att livet
är både och, det handlar om kärlek och om obesvarad kärlek,
det handlar om stor lycka och om sorg. det ena kräver det an-
dra.
Natt klockan 23.30
Kommentera inlägget här:
